fredag, juli 02, 2010

Where the wild things are..

Igår gjorde jag ett inköp som är förknippat med väldigt mycket ångest. Dels för själva inköpstillfället och dels för dess syfte. Jag har alltså gått och blivit med nästrimmer.

Nästrimmer. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta faktum. Skratt och gråt är inga alternativ. Apati är alldeles för svår konst vid trauman av det här slaget. Jag får helt enkelt bara bita ihop och acceptera det faktum jag började ana när jag fyllde trettio. Att min kropp är min värsta fiende. Den jävlas med en kreativ höjd som får mig att häpna. Hår i näsan liksom. Vad är det för jävla mög? Det är verkligen det yttersta tecknet på att man gått och blivit ett riktigt gubbas. Nu finns det ingen återvändo. Det är väl nu jag borde ge upp.

Nä, livet fuckar oss män på ett sätt som är nästan slående elakt. För många män är det ännu värre. Hos dem där hårsäckarna på huvudet sviker och går på semester (på obestämd tid) men öppnar små aggroproduktiva filialer i näsan och öronen istället. Mina hårsäckar släpper inte ens taget om territoriet i norr. Man skulle kunna säga att min kropp är som en liten jävla biotop för sällsynta hårtyper. Fy fan. Men jag ska väl vara glad så länge jag inte är luden på ryggen i alla fall. Eller i handflatorna.

Hursomhelst så har nästrimmer varit något jag har dragit mig för in i det längsta. Det är lika laddat som att panikköpa en singelförpackning Lambi, knottriga kondomer, eller ännu värre. När man lägger upp en nästrimmer på bandet så finns det inte minsta chans i helvetet att kassamänniskan inte drar en slutsats. Det är inte så att en sådan produkt bara passerar obemärkt. "Nämen, här har vi en kille som ska hem och fälla träd. I sin näsa". Den här killen är alltså ett stort jävla näshårsäckel. Med näsbortrar som en liten angorakatt. Det går liksom inte att samla ihop till en avslappnad bild när man väl fått en sådan pryl inblippad.

När jag för ett tag sedan hade accepterat mitt öde. Min kropps svek. Hämnd. Då försökte jag förtvivlat och idogt, men helt utan framgång, få J att köpa ut en åt mig. För att slippa skammen själv. Men hon tokvägrade konsekvent. Fast det även låg i hennes intresse. Jag försökte verkligen allt, men den här stormen skulle jag få rida ut själv.

Så igår när vi hade handlat lite annan skit, så lyckades jag smyga in en nästrimmer bland de andra grejerna, utan att J märkte något (förrän det var försent). Jag var mycket nöjd i ungefär tre sekunder, då jag insåg att det kvittade. Det var ändå rätt uppenbart vem av oss två som skulle hem och skoga sina näsborrar. En så kallad win-fail situation.

Nu sitter jag här och har svårt att förstå när det egentligen gick snett. Vad det var som hände och när mina näshålor fick för sig att spara ihop till en snygg page-frisyr. Men skitsamma.

Imorgon blir det crew cut!

20 kommentarer:

Anonym sa...

jag försöker fila på en sympatikommentar. Allt jag kan komma på är att jag vet hur det känns. Öronen då?

mikebike sa...

ulsak: de är skonade!

Anonym sa...

Hej, jag heter Magnus och jag vill vara anonym.

Jag är mer än tio år yngre än dig, och jag har redan råkat ut för samma åkomma. Jag kombinerar dock självbedrägeri och förnekande, och rycker skiten med en pincett lite då och då.

Jag har också det där traumat med att kunna köpa en trimmer, det känns som att den som sitter i kassan kommer döma skiten ur en. Men - hör och häpna - jag har kommit på hur det ska göras så smidigt som möjligt. Det gäller att hitta en riktigt gammal gubbe som sitter i kassan, som har tussar i både öron och näsa. Han kan inte på något vis klandra en för att man har lite olycklig behåring, eller? Det borde ju vara sympati all the way.

Annars är det precis sådana här saker som e-handel är till för.

Anonym sa...

Har du lyckats bli 33 bast utan att vara tvungen att inhandla en näshårstrimmer har du haft tur. Själv hann jag knappt passera 22 innan det vart dags att erkänna sig besegrad av kroppsbehåring på fel ställe. Ett tips är annars att önska sig en sådan apparat i julklapp/födelsedagspresent för att slippa skammen i kassan på Claes Ohlson.

magda sa...

Hej!

Tänkte bara tacka för en synnerligen underhållande - och emellanåt tankeväckande! - blogg!

/Magda

Andreas sa...

haha.. men man kan ju likaväl se det tvärtom: Att inhandlande av nästrimmer signalerar att du är väldigt mån om ditt utseende. Värre är väl folk som skiter i det och låter näshåret växa hejvilt.

niklas sa...

Nästrimmer HA!! vänta bara till du behöver köpa AC.3 på apoteket av en 22årig sommarjobbartjej.

Då kommer ditt nästrimmerinköpsminne kännas varmt och mysigt och på gränsen till lite rosaskimrande.

mikebike sa...

Magnus: pincett?! då är du en hård jävel. jag fölrsökte det men började nysa som ett svin. sån smärta. jag blir galen av tanken. smart som fan. leta upp ett gammalt as och köpa av dem. pattperfa som jag brukar säga. Men för mig är det försent.

anonym: nä inte 33. jag har lidit av det ett tag. klippt och ryckt. jävla skit. punkt här. vill inte prata om det.

magda: åh tack själv. mycket roligt att du tycker det. tänkvärd också. inte tokigt alls :)

andreas: väldigt mån är att ta i. men visst. man vill fan inte ha frisyr i näsan.

niklas: jag ryser av tanken. hatar att handla pinsamma grejer av unga tjejer och kvinnor i "sina bästa år". vad är ac3?

Fröken e sa...

Jösses.. så mycket ångest för att köpa en nästrimmer. Det enda jag tänker om någon som köper en sådan är att den försöker hålla sig fräsch.

mikebike sa...

fröken e: vad bra!! för allt jag kan tänka på är en som har problem med näshår :)

Anonym sa...

Fan, vad roligt! Skrattade högt (fast tillfället inte var lämpligt) och nu funderar jag på om du kommer få såna där lustiga ögonbryn som ser ut som verandatak när du blir äldre...

Själv försöker jag få bukt med överdrivna mängder med hår på benen med hjälp av hyvel och små löjliga klisterlappar och funderar på en sån där epilator. Kanske inte lika skämmigt iofs.
/Bellaciao

cat sa...

http://www.ac3comfort.se/

Anders sa...

Jag förundras också över det faktum att du inte behövt den tidigare. Själv hade man knappt brutit 30-årsvallen innan näshåren började växa som bambu.
Nyttjar också pincettmetoden, satan vilka mängder tårar man fäller i denna akt. Dessutom väsentligt mer effektivt än en trimmer. Man går ju till roten av problemet s a s.

mikebike sa...

bellaciao: haha roligt. vad var det för situation då? nä fan epilator är ju inte alls pinigt.

cat: åh herre jävla gud.

anders: ja men jag har ju lidit i omgångar. lidit och lipat när jag ryckt och haft mig. men det räcker nu. nu kör jag fan trimmern.

Anonym sa...

Mikebike,
äsch, det var inte så farligt. Satt och kollade på Wallace & Gromit med barnen. Skrattade på fel ställe.
/Bellaciao

Zeb sa...

Min nästrimmer ligger i sin förpackning. Fortfarande efter ett halvår.. :P

Grovt Initiativ sa...

själv njuter jag av att klippa med en liten sax då och då istället. ibland i onödan vara för att det är så trevligt. samma tendens som gör att man plötsligt fått konstig skäggtyp eller snagg på huvet av att inte kunna sluta jämna till in absurdum.

Zeb sa...

Jag kom att tänka på en sak, kan det vara så att Hitler var i behov av en nästrimmer?

Andreas i Stockholm sa...

Äh, pincett tar alldeles för lång tid. Jag brukar ta dem med en pytteliten polygrip eller en bra flacktång. Jag fick en nästrimmer i julklapp av min bror ett år, men den är fortfarande ouppackad. Snabbt och effektivt ska det vara. Och lite smärtsamt, så man vet att man lever.

Åsa sa...

http://open.spotify.com/track/0lW5oeCAElyVO82UnxFtG4