onsdag, juni 09, 2010

Trygghetsnoja

Häromkvällen efter niotiden någon gång ringde det plötsligt på ytterdörren. Utanför stod en medelålders man med röd seglarjacka och höll i en pärm. Han presenterade sig hurtigt och berättade att han var från ett säkerhetsföretag som installerade brytläck (en slags stålskärm som man fäster på dörren för att dölja låskolven och försvåra en uppbrytning). Plötsligt drog han fram ett järn och demonstrerade utan någon större inlevelse. Han pratade på som om vi känt varandra sedan jag var liten och stirrade på mig med samma avtrubbade blick som en pluntsupare.

350 spänn skulle han ha och då monterade de skiten på en gång. Jag frågade om man fick det mot faktura och betonade att jag inte hade några kontanter hemma. Han sa att han helst ville ha kontanter och att jag kunde pysa iväg till bankomaten medan de borrade (yeah right). Jag sa att då fick jag dessvärre tacka nej med motiveringen att jag hade ett litet barn sovandes på nedervåningen.

Då stack helt plötsligt en kraftig snubbe med rakad skalle fram sitt huvud från våningen under, och sa att vi kunde göra en banköverföring ifall jag hade data. Jag tittade skeptiskt på honom. Mannen med seglarjackan skyndade sig att presentera montören som i sin tur kastade huvudet långsamt bakåt för att hälsa. Han glodde hela tiden med öppen mun, vilket gjorde att han såg ut att ha dragit en nitlott i iq-lotteriet. Jag tackade återigen nej och sa att de fick höra av sig en annan gång.

Jag brukar kategoriskt neka alla dörrnasare oavsett, men när det kommer till trygghetsprodukter så blir jag så jävla nojig. Inte för att jag känner mig otrygg och tror att stora inbrotts- och mördarligor härjar i trappen var kväll, utan för att de som säljer säkerhetsprylar nästan alltid har nåt obehagligt över sig, som signalerar att man nog gör bäst i att köpa deras tjänst. Om man inte vill ha oväntat besök vill säga. Lite som en raffinerad form av beskyddarverksamhet. Jag fattar ju att han hade tvingat på mig ett tittöga om nån annan jävel inte redan sålt på mig det. Nästa steg blir väl säkerhetskedja, dubbla sjutillhållarlås

En gång höll jag på att tacka ja till en skyddsdörr i metall för elva tusen (som var så inbrottssäker att det skulle vara lättare att gå genom betongen) bara för att säljaren var så jävla obehaglig. Han liksom insinuerade att man aldrig kunde veta när någon skulle vilja ta sig in och pekade och visade på minst femton olika sätt att göra min befintliga dörr till brasved. En annan försökte kränga på mig nån form av bepansrad dörrkarm för en mindre förmögenhet, som i kombination med en säkerhetsdörr bara skulle gå att spränga bort, om jag tappade nyckeln. Då stod jag emot, men inte den här gången. Så nu har jag bokat upp dem på en installation senare i veckan.

Jag vet att det där bläcket inte kommer hjälpa ett skit och att jag lika gärna kunde ge honom pengarna och be honom dra åt helvete. Det är inte direkt Fort Knox att bo i ett landshövdingshus. Vill någon in så räcker det att ta med sig en glassspinne att dyrka med. Typ. Men nu är det beställt så jag får bara betala, hålla god min och hoppas på det bästa. Precis som jag alltid gör.

14 kommentarer:

Burgschki sa...

Detta att köpa gejer efter devisen: Det kan hända dig är så pervers. Jag går inte ut och köper lotter varje dag för att jagkansek kan vinna miljoner, men jag panikköpte en drulleförsäkring utan vidare övertalning.

mikebike sa...

Burgschki: Ja, du fattar grejen. Stört. Och du har helt rätt. sjukt perverst. sa du drulleförsäkring... jag tar två!!

Burgschki sa...

man är väl en sucker för trygghet.

Zeb sa...

Skaffa hund eller en handyxa. Funkar lika bra.

XXX sa...

Du, när du går på semester...kan jag få låna din skrivarförmåga då??? Snälla???

Jo tjena sa...

Jag hade snarare nojjat mig över att dom endast säljer sådant för att göra det enklare för dom själva att bryta sig in i min lägenhet. Dom gör allt för att reka läget i mitt nojjiga huvud. Jag öppnar nästan aldrig dörren längre om det ringer på utan att jag väntar besök.

mikebike sa...

burgschki: mjao, ja jo kanske. det är nog mer allergi mot otrygghet.

zeb: haha ja men det är ju inte så att jag är rädd för inbrott. jag är rädd för att de som säljer sånt kommer göra inbrott om jag inte köper. som hämnd.

den hemska tvillingen: haha skämtar du. jag har aldrig varit såhär improduktiv. jag hoppas ju att min förmåga ska vakna till liv då.

jotjena: haha ja det var därför jag var noga med att säga att jag inte har några kontanter hemma och verkade oförstående när han frågade om jag hade en data.

Spader Ess sa...

Jag vart nojjig precis när jag flyttat till Stockholm.

Skulle resa hemåt över helgen, och så ringer det på en dörrnasare som verkade mer intresserad över huruvida jag var hemma eller inte, än att kränga prylar.

Slutade med att jag snabbt som fasiken ringde ett försäkringsbolag och tog ut en hemföräkring.

Dock kunde jag låta den förfalla med en gång när det visade sig att inga inbrott skett under helgen då jag var borta. :-)

Huskatt sa...

Och jag tänker "Men om dörren är svår att ta sig igenom, ja då pangar jag väl in en ruta då.."
Här är det olåst, bara knata in. Vänligen förstör inget och BÄR ut skiten. Inte släpa. Det blir märken i golvet då.

von Braun sa...

Gubbe som bodde bredvid granne med mej, under en sejour i det skjutgalna landet i väst, riggade en hagelbössa innanför sin dörr efter sitt tredje inbrott. Hagelbössan sköt skallen av en tjuv undertiden gubben var på jobbet.

Konstigt nog blev han fälld för något.

Det jag ville ha sagt var, det finns alltid andra sätt!

mikebike sa...

spader ess: men hemfösäkring är det ju lag på att ha.

huskatt: haha ja man kanske ska sätta upp en lapp.

von Braun: åhå landet i väst, kreativitetens vagga.

Wagner sa...

Du öppnar för okända människor som ringer på sent på kvällen och ändå hade du tittöga. Är det bara dom med yxan på axeln som inte får chansen?

Sen så blandar du ihop hemförsäkring med trafikförsäkring.

Ett boktips är på sin plats här. http://www.bokus.com/b/9789172320826.html?pt=search_result&search_term=I%20trygghetsnarkomanernas%20land%20%3A%20Sverige%20och%20det%20nationella%20paniksyndromet%20David%20Eberhard

Kristina af Knusselbo sa...

*hrmm* "brytläck"? "brytbleck" ska det väl ändå vara.. *ordmärker lite* Annars var det väldans roligt. :)

anne sa...

För en halv evighet sedan tackade jag nej till en sådan där obehaglig blecksäljare och till svar fick jag:

-Jag hoppas ni får inbrott!

Inte för att jag ändrade mig, men man undrar ju vad de är för ena.