fredag, mars 05, 2010

Urladdad

Åt en lugn och skön frukost hemma idag. Det var mysigt. En bra kickstart på dagen kan man säga. Sedan var det dags att åka till jobbet. Via dagis. Gott så.

Så fort vi stiger på vagnen slår en stankvägg oss brutalt i ansiktet. Juniorette ojar sig högljutt och undrar vad det är som luktar. Jag svarar torrt att jag inte vet. Det gör jag inte heller. Men utan närmare analys känner jag att det är en ovanligt frän kroppsgenererad vinägerodör. En vild gissning är att det var slutresultatet av kombon kraftigt tablettmissbruk och rejäl vätskebrist. You gotta love that shit.

Jag kände hur energin sakta började lämna min kropp. Juniroette nöjde sig såklart inte med mitt svar utan fortsatte att prata om den obehagliga stanken: "Vad kan det vara som luktar pappa. Pappa!! Var kommer lukten ifrån tror du? Känner du hur det luktar pappa?"

Jag trodde mig med ganska stor säkerhet kunna lokalisera den exakta källan. The mother load, så att säga. Utan att verka allt för fördomsfull så hade jag utsett en kandidat med raggarfodrad jeansjacka och extremt otvättad tv-predikantfrisyr. Som lök på laxen hade han en vidrig och ihållande hosta som han bjöd oss andra på utan att snåla. Min hjärna började sakta försätta sig i ett slags vänteläge. En mycket användbar självförsvarsmekanism som tagit mig åratal av intensivt kollektivtrafiksåkande att utveckla.

Då får Juniorette syn på Skylten till Smådjurskliniken, silhuetterna av en katt och en hund, och frågar vad det är för ställe. Jag svarar pedagogiskt att det är där Rysslands doktor jobbar. Juniorette är tyst i två hundradelar och sedan utbrister hon för full hals: "Var det där... (här inser jag exakt vad hon täker fråga så jag svarar ja ja jaaaaa, panikartat, men det hjälper inte. skadan är redan skedd)" VAR DET DÄR NI TOG RYSSLANDS PUNG?! Alla tittar. Det börjar brinna inne i mitt huvud. Sedan sjönk jag ihop och svarade kort att ja, det var där vi tog hans pung (kastrerade vår katt). När jag hade lämnat av henne och väl var påväg till jobbet kände jag mig så urladdad på mental energi att jag seriöst funderade på att hoppa av och gå hem och nana istället. Men det gjorde jag inte. Hård som jag är.

När jag kom hem från jobbet idag berättade J att hon varit med om exakt samma sköna upplevelse på vägen hem efter att hon hämtat Juniorette från dagis. Jag misstänker att vi öppnat pandoras pinsamhetslåda. Nu kommer Junirette att fråga om det var där vi tog Rysslands pung. Varenda gång vi passerar, vilket är varenda dag när hon ska till dagis.



11 kommentarer:

Anonym sa...

Haha! Ren tur att jag inte hann ta en stor sked filmjölk för då hade den legat på macbooken när jag läste detta.

Dina spårvagnsstories gör att jag med gott samvete kan fortsätta åka till jobbet i förmånsbilen, varmt, torrt, tyst och som högsta odörnivå möjligen resultatet av en egenfjärt. /Jonas

adde sa...

"Rysslands pung" måste ju få åtskilliga av dina medresenärer att lägga pannan i djuuuupa veck. Ha ha ha, det hade varit guld om någon frågade och du fick svara "Ja, vi har en katt som heter Ryssland".

Anonym sa...

Hämnden är ljuv!

//Ryssland

Daniel sa...

Livet är aldrig en dans på rosor.

Speciellt inte för en rysk pung.

mia sa...

HAHAHAHA...barn är ju bara för underbara!

Robbelibobban sa...

Hahahaha, jag skrattar mig kaninpeng (ett finare ord för harmynt).

vanja sa...

Ring P1 är otroligt kul! tack för tipset

Lola sa...

Du får helt enkelt förekomma henne varje morgon tills du märker att hon är duktigt trött på ditt "kommer du ihåg?... det var här de tog Rysslands pung!"

Nina L sa...

Hehehehehehehe
Hihihihihihihi
Hohohohohohooo

*skrattar än*

Säger som Billie Holiday... 'God bless the child..!' :D

Anonym sa...

Underbart! När jag var liten, ja, barnvagnsbunden, satt jag på bussen med mamma. Gissa om hon tyckte det var generande när jag sa hög och tydligt, "Mamma, den där tanten luktar bajs".

Anonym sa...

Jag och min då fyra-åriga dotter satt på bussen och pratade om hur barn blir till. Ja, väl valt tillfälle, verkligen. Men jag var otroligt pedagogisk och ärlig (åtminstone till en början) och berättade frankt om mammas ägg och pappas små frön och hur allting dockade i universum... Det är tyst en stund och sen kommer frågan högt och klart.
- Men, hur kommer de där fröna in till ägget då?
Jag ser hur öronen på min medpassagerare liksom spetsas och vrids för att inte missa en enda stavelse av min förklaring. Några sadistiska jävlar har redan börjat le.
Det är då jag böjer mig fram och viskar i hennes öra:
- Man stoppar in dem i naveln.