söndag, maj 10, 2009

Smittan

En av fördelarna med att ha sitt barn på dagis är att man garanterat får tillfälle att utforska en rik flora av de mest vansinniga, aggressiva och otäcka åkommor man kan tänka sig. Fantasin räcker inte långt och det är absolut ingen idé att kämpa emot eller ens försöka slippa undan. Det är bara att bita ihop och vänta när något är på gång. Det har jag lärt mig efter att ha gått igenom samtliga faser i delen av föräldraskapet.

Först kommer den naiva fasen, när man intalar sig själv att de rykten man hört bara är överdrifter från riktiga lipsillar till föräldrar. Sedan står ofta den hoppfulla fasen på tur, efter att ens barn kommit hem med en mördarförkylning och till och med nyst en i munnen, utan att smittan lyckats få grepp och göra en sjuk. Egot stärks med ungefär femtusen procent och man passerar sömlöst över till och in i den dödsföraktande fasen där man ser sig själv som en extraordinärt hårdnackad jävel, made of steel, en stadig pjäs som inga små "mesiga" barnbaciller har en rimlig chans att fälla. Till och med notoriska hypokondriker börjar fnysa åt alla sjåpiga mähän som vittnar om hur deras glin kommit hemdragandes med smittor. Ända tills den dagen ens eget barn kommer hem iklädda en slags osynlig dynamitväst, där sprängämnet består av en tätvävd matta av totalt jävla asförbannade psykopatbakterier som vill äta upp ditt förstånd. För den dagen kommer alltid och den kommer med besked kan jag lova. Det är då får man sona sin brist på respekt, ofta med en sjukdom så smärtsam och vidrig att snåriga självdeklarationer och åderlåtning närmst framstår som riktiga kåtdrömmar i jämförelse. Man tror uppriktigt att ens sista stund är kommen. Man nästan hoppas. Därmed forslas man automatiskt vidare in i den sista och för evigt ihållande fasen. Panikrädslan.

I början är man livrädd twentyfourseven. Minsta hostande så fryser ryggraden till is. En nysning kan leda till omedelbar ångesttvagning sittandes på huk i duschen medan man gråtande skrubbar vartenda skrymsle på sin lekamen med rotborste. Och om barnet skulle råka kräkas står det mellan att snabbt som fan slänga sig efter sin sista livlina (läs: dödslina), cyanidkapslarna, eller att bita ihop och låtsas hantera situationen. Oftast väljer föräldrar trots allt det sistnämnda. Rädslan är något man får lära sig leva med helt enkelt.

Varje dag när Juniorette kommer hem från dagis vet jag att det är som rysk roulette att vistas i hennes direkta närhet. Min kropp är lika öppen för en dagissmitta som en klassisk fem-i-tre-raggare är sugen på att bli uppbjuden till finsk fylletango. Det bara är så.

Så i början av förra veckan när Juniorette vaknade med ögoninflammation visste jag och J att minst en av oss var rökt. Och mycket riktigt. När vi skulle gå och lägga oss i onsdags kände J sig lite konstig i ögonen, ett förlopp som på morgonen hade utvecklats till en fullfjädrad ögoninflammation, med svullnad, röda ögonvitor och variga flytningar extra allt. Bortsett från avsaknaden av blånader hade vem som helst kunnat missta det för resultatet av en rejäl omgång handgemäng. Inte minst kunde hon själv eftersom smärtan satt som ett plåster på ögonloberna. Fortfarande på fredagen var ögonen så svullna att alla former av socialt umgänge var uteslutet. Istället bestämde vi oss för att köpa tyck-synd-om-pizza och kolla på film. J ville ha luft så vi gick tillsammans. Inget pinsamt alls. Samtliga personer vi mötte tittade (råglodde). Först på henne med medlidsam blick, sedan på mig med avsmak. Igår var svullnaden bättre med det röda i ögonvitorna hade stegrats så att hon såg ut att ha begråtit en medelstor släkt. Vi kunde inte vistas utomhus. Och nu är det söndag kväll, nästan måndag. Jippi.

Att jag kommer undslippa samma helvete är högst osannolikt eftersom vi delar samma säng, porslin, fjärrkontroll och så vidare. Så jag väntar. Sammanbitet. Totalt jävla livrädd... men med stil.

21 kommentarer:

Jani sa...

What the hell? är det det som väntar? Kunde du inte skrivit det när vår unge fortfarande var på planeringsstadiet? Gaah! Hon är snart 10 mån och ska väl börja på dagis när hon blir lite dryga året. Fan jag blir ju sjuk bara jag råkar befinna mig i samma postnummerområde som en enda liten ondskefull bacill. Nåja tack för varningen, nu ska jag gå och gräva ner mig.

The Girls Of Florida sa...

Eller så kan du se på det med glädje. Du har snart ett tillfälle att ligga hemma själv, en hel dag. Passa på att ligg i soffan med en påse godis.

Vitriol sa...

Är en vasektomi dyr?

Kom för övrigt att tänka på en vän som tog sitt barn till McDonalds för en tröstlunch efter att ungen stått på ansiktet. En halv resturang som hatiskt glodde lade ganska stor sordin på det hela.

Madde sa...

Livrädd med stil... en låt med Kent:arna. :)

Anonym sa...

Först svininfluensa och nu detta- är du inte odödlig?

-Luca

Anonym sa...

Det heter inte dagis eller Fritids, det heter Smittohärd.

Svinkoppor, löss, kräksjuka och förkylningar är vardagsmat på dessa instutitioner.

Varje vecka är det ju något nytt, typ.

VECKANS SJUKDOM:
Denna vecka varnar vi för ....... var uppmärksam på om ditt barn........ eftersom det förekommit i klassen.

LYCKA TILL =))

Johan I Majorna

Martin sa...

Briljant. Crescendot i duschscenen tvingade mig trycka på sekretessknappen och hosta ut mitt te.

Baronessan sa...

Att börja lämna sina barn på dagis borde innebära att alla får en ansiktsmask! Att användas dygnet runt, året runt. Fan vet om det hjälper.

mikebike sa...

Jani: gör't ;)

The girls of florida: Hmmm jag låg hemma hela helgen. frisk. jag skulle inte vilja byta med min kära J. Fan hon är hård som stål som inte perforerat min trumhinnor med gnäll. Jag hade fan gnällt omkulle hela kvarteret om det hade varit jag.

vitriol: hahaha ja vilket aniklimax.

madde: haha ja.

luca: nä det skulle jag inte våga betta på.

mikebike sa...

johan i majorna: ja de borde gå ut med veckomeddelande på dagis och skolor.

martin: hahaha tack ska du ha för det ;)

baronessan: nej det skulle bara vara pynt. barnbaciller tränger lätt igenom en blyoverall.

Miss Muffin sa...

Det är lite märkligt hur den här pizzan som DU var sugen på har förvandlats till en pizza som vi köpte för att JAG är sjuk. Denial.

mikebike sa...

miss muffin: va? darling, jag var ju redo att äta kina för din skull men du propsade på pizza. det är så jag minns det :O)

Hälsporren sa...

Lycka till! Dagisbaciller är värre än värmesökande missiler. Lyckades bli magsjuk vid ett besök hos syster när det gick magsjuka på systersonens dagis - TROTS att varken systerson eller någon annan i närheten blev sjuka! Selektivt smittande, så att säga. Och stackars miss Muffin som klä skott för andras pizzabehov... :-)

mikebike sa...

hälsporren: hon yrar. det är febern.

Mr Elway sa...

Kina????

Menar du att ni skulle äta kina??? Nej, då är pizza att föredra 150 gånger av 100.

M - vad heter iPhone-appen som du har för att få reda på vilken låt det är som spelas??

Pernilla sa...

Desinficera tangentbordet, är mitt tips!

Alkogelen är för övrigt den nya svarta.

Daniel sa...

Försök ditt bästa iaf att akta dej för svininfluensan!

Lindalein sa...

Ha ha ha... och..... ylande gråt.

Jag väntar knodd och har redan passerat in i panikstadiet på grund av tanken på psykopatbakterier och annat otäckt. Två saker skrämmer mig mer än annat.

Svinkoppor och löss!

mikebike sa...

elway: shazam och midomi. båda suger!

pernilla: det säger du :) ja det är nog ingen dum idé.

daniel: been ther done that:)

lindalein: ja, fan skräcken för löss är nästan värre än lössen själva. svinkoppor. ja fy fan. inte haft. men hand-, mun- och fotsjukdom... det värsta hittills. jag ville hämnas efter det.

Ozjeppe sa...

Jisses, ja. Jag är redan så glad att inte vara förälder, men gottar mig åt varenda detalj här och njuter mer varenda dag i frihet åt alla dessa anledningar att vara barnfri livet ut, hehe. Men katt har man ju, räcker så bra så!

Moped sa...

Eh. "variga flytningar"? Skulle du kunna uttrycka dig på ett mer kräkframkallande vis? Jag vägrar tro att det kommer variga flytningar från min systers blå. Vad är väl ett liggsår i jämförelse på äckelskalan?