tisdag, maj 27, 2008

Tågterror av bibliska mått

Igår på x2000 påväg hem till Göteborg fick vi det sämsta tänkbara sällskapet i samma vagn. En mamma och hennes son som var ett riktigt vidrigt litet monster.

Det är lätt att säga att barn är barn och att barn inte är onda. Men då har man fan inte upplevt tågterror signerat tåg 443 den 26/5 2008. Här snackar vi om en unge som genererar en bild av Damien i Omen som drömsonen personifierad. Mamman i fråga måste ha missat alla samhällslektioner och inte förstått det där med socialt uppförande. Hade hon bara en gång försökt förklara för den lille att så här kan man inte hålla på. Kanske tagit upp honom och gått till bistrovagnen eller sprida ut helvetet över hela tåget istället för att bara lugnt sitta kvar och låta honom äga världen. Då hade det gått att ta. Då hade en känsla av medlidande uppstått och det hade gått att härda ut utan att dö en stor bit för varje minut. Men den här morsan var en lustig maskin må jag säga.

Ungjäveln var kanske tre år och förde all kommunikation genom högpitchade skrikläten och han sprang fram och tillbaka som att någon pressat upp en tub senap i röven på honom. Han skrek sig igenom alla känslolägen. Så fort han inte fick full uppmärksamhet var det som att det gick 220 volt genom kroppen på honom. Han blev en tokig liten illbatting. Istället för att se det minsta gullig ut i sin vedervärdiga ishockeyfrisyr och bermudashorts, såg han ut som en miniversion av en österrikisk sexturist. Och det hjälpte mig föga att hitta några förlåtande drag.

Där satt jag med ett inre dilemma. Jag kände att jag verkligen, verkligen hatade ett barn. Egentligen var det ju hans mamma som borde få klä skott för hela skiten men när man gråtfärdig av trötthet utsatts för skriktortyr under ett par duktigt sega eftermiddagstimmar är det lätt hänt att ens rationella tankar sätts ur spel tillfälligt.

Efter gårdagens tågresa tycker jag nästan att en avslappningsskiva med 80 minuter ihärdig ljudupptagning av en tandläkarborr är en alldeles utmärkt produkt att investera mina livs besparingar i.

Istället för att säga till den lille bastarden att nu får det fan räcka, så eldade morsjäveln på som att det var en självklarhet att varenda människa på jorden bara toknjuter av att få sina trumhinnor perforerade av illvrål. Plötsligt kom kvittot på att jag inte var ensam. Min projektledare och produktionsledare höll på att sprängas av irritation de med. Det var skönt att höra och det hade faktiskt en något lugnande effekt. Jag var så nära att säga något men var rädd att jag, om mamman hade börjat käfta, skulle bli pinsamt otrevlig. Det har hänt vid ett par tillfällen och då förlorar jag direkt rätten att envägshata och känner mig istället bara kass – om jag har otur.

När vi precis hade passerat Skövde hände något som fick, mig att fundera på om det faktiskt var verklighet vi upplevde eller bara en jävligt störd dröm. Jag blev snabbt varse att det var det förstnämnda. Plötsligt hördes ett tvåtonigt, svinirriterande läte. Mycket högre än allt annat. Mamman tyckte tydligen att det var dags att ta sadismen till en helt ny nivå. Jag hängde mig ut i gången och såg hur hennes avkomma stod i mittgången och tutade järnet i ett rejält Hohner-munspel, som om det vore enda sättet för honom att syresätta sitt blod. Ja det är helt sant. Nej jag skarvar inte. Jag vet att det andas när grisar flyger men icke.

Smärtsamma stön hördes från lite överallt i vagnen. Jag tror, nej jag VET att ALLA hatade den lilla vidriga familjen just då. Hade någon (vem som helst) fått för sig att greppa tag i morsan och slänga henne ut genom rutan, av tåget, i farten, just då. Ja då är jag ganska övertygad om att det hade varit helt omöjligt att få loss ett vittnesmål till mammans fördel. Man har liksom förverkat all sin rätt att vistas bland andra männioskor om man ger sin son ett munspel att leka med när man reser kollektivt.

När jag steg ut på perrongen släppte det. En känsla rusade genom min kropp i idiothastighet. Det var gudomligt. Det måste vara så det är att skjuta heroin för första gången. Jag var fri. Jag kände mig så upprymd att jag bara skrattade hysteriskt när AD:n i sällskapet frågade ifall ungen hade varit jobbig. Han hade nämligen själv suttit med öronen fulla av härlig ipodmusik hela vägen och nanat. Då ville jag nästan ge honom en sträng örfil till svar. Fast det var ju bara mitt eget fel och min egen rena idioti som gjorde att jag inte hade orkat rafsa fram ipoden på morgonen. Ett misstag jag inte kommer att göra om så länge jag lever.

När jag hoppat på vagnen hem och hunnit åka en halv hållplats hörde jag plötsligt ett bekant läte. Det var skrämmande likt det oljud som våldtagit mitt hörselcentrum så brutalt de senaste tre och en halv timmarna. Jag vände mig om och vad fick jag se om inte mor och son i all sin prakt. Min smala lycka hade välsignat mig med mina mardrömsmedresenärer hela vägen hem. Ibland är livet bra sött.

Jag tittade så innehållslöst och avmätt jag bara kunde, rakt i ögonen på henne. Våra blickar möttes och jag kände hur mitt minspel signalerade högoktanigt äckel. Men responsen var noll. Det var då jag insåg att det inte hade varit någon som helst idé att få en verbal falling down över henne på tåget.

Skulle jag glömma min ipod någon gång kommer jag hoppa av och ta en taxi oavsett hur långt det är kvar. Sanna mina ord.

36 kommentarer:

Anonym sa...

Ja herregudars i min himmel. Ipoden är verkligen, verkligen ett måste så fort man ska sätta foten på ett fordon innehållandes människor man inte känner. Absolut. Fyfan. Jag har utvecklat ett hat mot folk generellt. Det finns få tillfällen när arten "folk" gör något fint. Människor å andra sidan kan vara fantastiska.

Mina upplevelser på nattbussar hem har mättat mig för livet, och jag tackar bara gudarna för att jag för tillfället har gångavstånd till det mesta. Jag låtsas om att jag inte kommer åka mer kollektivt än tåg då och då.

Anonym sa...

Hej!
Har följt din blogg nu i några veckor och vill bara säga att det är bra skit! Ser fram emot varje uppdatering. Ha det bra och keep it up!

http://jagefrisk.blogg.se

Anonym sa...

vettefan om jag hade pallat situationen. hade nog klickat så jävla hårt på ungjäveln att jag till slut hade slitit mitt hår om jag inte rutit till åt mamman. Tåg är ett helvete och jag tvekar på att jag kommer åka det någon mer gång. sist gång var hem från stockholm, åkte halv elva och var framme i uddevalla runt sju på grund av förseningar, inte lika illa som skrikande ungar men fan inte acceptabelt när jag förlorade både tid och pengar på att inte ta bilen. aldrig igen!

Anonym sa...

De e ngt med dig och tag alltsa... Ar det inte kass Internetanslutning sa ar det skrikande ungar.

Nemo sa...

Låt mig se...
3-åring med många bokstäver i bagaget samt medföljande mor, hårt ansatt av Stesolid, Zoloft och annat som kapar av..För vidare transport mot Majorna? Varför blir jag inte förvånat rynkat i pannan?

Dr Nemo - helt fördomsfri

P S Fortsätt åk tåg. Tåg är good shit för miljön!

Anonym sa...

Åkte du andra klass eller?!

Anonym sa...

Har en sån upplevelse i minnet från länge sen. En sån där flumfamilj med en batikmönstrad mamma som snöat in på "fri uppfostran" har ett gräsintag som en ko, och mannen är en totalt ointresserad spinkig skäggschajas till kollektivpucko. Sannolikt är de socialbidragstagande kulturarbetare. Mellan yogan och drogdimmorna har dom avlat en stackars pöjk som nu är en vedervärdigt missanpassad liten son i 4-5 års åldern. Sonen har vagnen som sitt eget klätterrum, löparbana och skräprum. I flera timmar går det på och päronen bara flinar. Jag tröttnar och sätter ut en fot i korridoren när killen lubbar förbi för 5011 gånge, han kraschar och går och bölar hos sina päron. Men dom kan inte göra nåt för det är ju en del i "den fria uppfostran". sen lugnar det sig och sonen slocknar. Jag kände mig väldigt nöjd just då.....

Anonym sa...

Är det första gången du råkar ut för en sån här händelse/upplevelse/tortyr?
Själv har jag, efter alldeles för flitigt tåg-åkande, kunnat konstatera följande:
Singel/Ensam morsa + ungjävel (3-8år)= Ett karaktärstest av episka mått, fullt i samma klass som Judarnas färd genom öknen. I bästa fall hjälper en iPod med riktigt jävla hög volym, men inte ens det är ett säkert kort. Av någon fullständigt oförklarlig anledning har alla tågåkande morsor totalt missat en liten detalj i ungjävelns liv som kallas uppfostran. ALLA! Det visar sig rätt snabbt i att satans avkomma klättrar runt som en Red Bull-speedad dödskalleapa på allt och alla. Då hjälper fan inte iPoden!
Här är ett scenario värt att begrunda: Du sitter på ett tåg på väg från Malmö, med slutstation Luleå (jäävligt många timmar). En retardmorsa med devilspawn hamnar i sätet bredvid/framför/bakom dig, och helvetet bryter löst. Apbur kan ses som ett väldigt milt sätt att beskriva skiten. Plötsligt slår det dig: Du har en pistol i väskan! Men du har bara laddat ett skott. Vem skjuter du: Dig själv, ze devilspawn eller Retardmorsan?

AnnaPanna sa...

Jag kan känna lidandet.. som en ton från en nagel på griffeltavlan.... ont i själen, detär vad det gör.
Men lova en sak i alla fall, Mike:
- nästa gång så säger du nåt!
Nästan vaffan som helst men SÄG nåt. Det får bli fel eller för mycket men SÄG nåt. Jag äääääääääär så trött på alla som sagt "det är ingen idé" sista tiden. Vilka ord som helst är bättre än att inte bry sig.

Anonym sa...

Att vissa människor nödvändigtvis måste föra sitt urkassa DNA vidare är sorgligt. Och för oss andra som råkar ut för deras mardrömsavkomma är det som du mycket riktigt beskriven tortyr.
Om det är någon tröst så kan jag säga att jag råkade ut för något liknande, men på det långsamgående tåget.

Anonym sa...

Frågan är vilket som är värst: kids som är pinnar i röven eller folk som håller på att krevera UTAN att säga ifrån?

Fredrik sa...

Medlidandet är högt.

Jag hade nog, situationen till ära, inte kunnat hålla mig från en verbal kaskadkräkning över mamman. Kollektivtrafik är av naturen ond ska sägas.

Mia sa...

Råkade ut för en liknande unge påväg till jobbet. Trött, sliten och trots att det bara handlade om 15 minuter på bussen GRINADE jag när jag steg innanför dörrarna på jobbet. Sant alltså.

Barnfria tågvagnar.. Kan det vara något tro?

Anonym sa...

"...såg han ut som en miniversion av en österrikisk sexturist."

Min lunch emigrerade just!

-Luca

Anonym sa...

Ha ha.

Kom just ihåg varför jag alltid bokar tyst kupé.

Ta det som ett tips !

//Myran

Anonym sa...

hahaha, det där lät inte speciellt trevligt. jag skulle nog inte kunnat hålla mig från spydiga kommentarer i det läget. ^^ eloge till dig som klarade det.

Firenze sa...

Två sätt att hantera detta!

1. gå till morsan och säg till att om hon inte får lugn på ungjävlen inom 2 skäggsekunder så kommer det ta hus i helvete.

2. När ungjävel gör en tjurrusning i mittgången sug tag i ungen och säg med Hannibal Lecter röst att om inte du är tyst och lugn inom 15 sekunder kommer Björne dö, byggare bob kommer få sina ögon utstuckna och svampbob 4-kant kommer brännas på bål.

Anonym sa...

Det är heeeelt ok att hata barn!
Jag för min del hade lätt kunnat tänka mig att sitta av ett par år för tillfredsställelsen att långsamt och plågsamt ta livet av mina grannbarn. De är vidriga små varelser som tror att lek innebär att; Skrika högst, banka skiten ur varandra, slänga sten på mina rutor, ställa sig ivägen för bilar som ska in på gatan och vägra flytta på sig, säga; "Heeeeeeej vad gör du?" 1000 ggr/ sekund så fort man vågar visa sig i trädgården.
Jag svarade faktiskt en gång att " Jag gräver ner små barn", då var det tyst ett tag.
Hår av hin!! Skulle kunna, med glädje, se dem inmurade i något av alla de fartgupp som finns i området.......

Systrarna Syfilis sa...

Och här skulle man kunna lägga in ett litet tips om tyst kupé. Men nä. Det där är inte sant. För senast jag åkte tyst kupé så måste den där morsan och ungen from hell ha åkt samma tåg som mig. Och suttit i tysta kupén. Som var jähäävligt otyst. Gnnh!

Anonym sa...

Finns ett föräldrarpar som brukar åka 10an till/från Guldhedens ändhållplats med sina jäkla ungar som jämt klättrar runt på stolpar o dyl i vagnen. Ibland säger föräldrarna till lite tyst ("sluta klättra Love" (ja, jag har lärt mig deras namn) men ungarna bryr sig ju inte för om dom inte lyder så händer... just ingenting. Dessa föräldrars inkompetens må skilja sig i typ gentemot vad du upplevde på tåget, men fa-an asså.
Numera kör jag bil från Guldheden till jobbet vid Grönsakstorget. I bilen är allt lugnt och bra. Aj laav it.

Anonym sa...

Heh, stackars Mike som lider i tystnad. Enligt genevekonventionen är det helt ok att nacka ungen i sådana här situationer.

Påminner lite om en släkting som bjöd in sin kollega med familj på finmiddag. Det visade sig att kollega med fru aldrig satt några gränser för ungarna i någon form av flummigt hippie-experiment. Om vi bortser från bordsuppträdande och dylika småsaker så hade de gått och öppnat ett helt flak med läsk bara för att de tyckte det var kul att öppna burkar.

Anonym sa...

Oj!
Jag hade fan inte varit tyst!
Du ska ta sådana tillfällen i akt att få ut all uppdämd vrede du har.
Skäll ut ungen!Skäll ut mamman!
Skrik och gapa!
Det är ju tydligen det enda "språk" hon kan, eller hur?
Lätt för mig att säga som inte var med:)
Blir bara så trött på sådana där föräldrar, och barn.

Anonym sa...

För ett tag sen åkte jag tåg mellan Göteborg och Borås , dvs. på ett tåg som inte kräver reserverad plats. Jag hade satt mig i lugn och ro och börjat läsa en bok. Precis före avgång kommer en sobril/lådvins-morsa med tre skrikiga sketongar (gossar) samt ett tattarlass med packning. Jag inser faktum, packar ihop mina grejer och går ifrån vagnen. Då säger modern: "jaså, det passar inte att sitta med en barnfamilj!". jag häpnar men finner mig och säger bara: "korrekt uppfattat".

Jag ska skriva till SJ och begära bokning i tysk kupé (alternativt österrikisk kupé).

Julia sa...

Jag hatar barn. Jag hatar speciellt griniga, skrikiga, elaka, fula barn.
När ett barn uppför sig illa tycker jag det är en självklarhet att vem som helst som finenr det lämpligt får lov att tala om för det barnet att det gör fel. Jag brukar säga till små fula ungar att inte springa i spårvagnen eller klappa min hund utan att fråga. Oftast gör jag det med hjälp av någon form av skräckpropaganda. Då får jag utlopp för min sadistiska läggning.

Anonym sa...

dagen efter jag läste det här hamnade jag under tre långa timmar i samma vagn som en hel svettigt illaluktande högstadieklass på väg hem från sin skolresa. verkligen jackpot!

förträffligt fyndiga formuleringar, förresten.

Anonym sa...

Och är det inte typiskt att den där brölande alkisen lös med sin frånvaro på spårvagnen. Där hade du åtminstone haft en som lätt hade fått tyst på ungen.

Anonym sa...

Det klockrenaste inlägget hittills. Det är ett som är säkert. Rock on.

Anonym sa...

Förstår inte riktigt; att förnedra mamman, vinna medresenärernas oändliga tacksamhet och eventuellt få tyst på ungjäveln... varför skulle man INTE såga morsan offentligt med ett par väl avvägda avhyvlingar? Finns ju bara uppsidor.

Anonym sa...

Man ska dock komma ihåg att även ipodsförsedda resenärer emellanåt utgör ett irritationsmoment av Guds nåde, då många inte inser att deras skitmusik läcker ut genom lurarna och förpestar atmosfären. Tack och lov finns det dock oftast en s.k. "tyst kupé" på dagens tåg!

Anonym sa...

"Tysta kupéer" där folk pratar högt, ringer i mobiler mm utan att skämmas. Och där det inte går att stänga dörren till den "otysta" avdelningen. Jag förstår inte vitsen med det hela.

K sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
K sa...

Tyst kupé är även det ett hån! Barn räknas inte som saker som måste vara tysta. Lika effektivt som mobilförbud på t-banan...

Barnfri vagn! Det hade varit ett alternativ som SJ skulle kunna sälja skiten ur!

Johannka sa...

När jag läste den här artikeln http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2585431.ab kunde jag verkligen se framför mig det häcklande du skulle kunna framföra.

"Peter behövde ingen läkarvård – men hustrun fick laga byxorna.".

"Han ville bara se sina idoler Försökte smita in –spetsades på staketet"

"Jag hörde lite av konserten när jag hängde där, men det var svårt att koncentrera sig."

Ja liksom. Den här posten var för övrigt helt osannolik! Osannolikt bra och osannolik - skulle de till MAJORNA?

Anonym sa...

Jag lider med dig!
Dessa vidriga jävla småungar och dess whitetrashföräldrar som tillåter allt.. *spyr på skiten*

Sist jag åkte tåg kasta en ungjävel ett gameboy i huvudet på mig för fanskapet dog i spelet..
Efter det åker jag ALDRIG kommunaltrafik!! Hellre betalar jag flera 100 kr extra i bensin för en LUNG resa utan vidriga små äckliga ungjävlar!

Anonym sa...

Välbekant scenario du hade hamnat i. Hette ungen Kevin? Törs nästan ta gift på att Kevin är vår tids y-namn.

Anonym sa...

Vad är det för fel på folk? varför sa du inte ifrån? redan på tåget! God damn. Jag hade bett mamman ta sin son och dra dit pepparn växer. För ni satt väl inte i en vagn som var märkt med en symbol "Djur tillåtna"??