tisdag, november 27, 2007

Vinavsmakningsmomentet

Det är trevligt att gå på restaurang. På alla sätt utom ett.

Det finns ett moment jag verkligen avskyr. Det är när man beställt och servitören/servitrisen kommer med flaskan för att enligt den sociala ritualens alla regler låta en provsmaka vinet. Jag pallar det inte.

Jag har råd. Det är ingen främmande miljö. Ändå känns det bara så jävla fel. Jag antar att det beror på att jag inte har ett tillräckligt stort kulturkapital i mitt bagage för att någonsin kunna känna mig bekväm i den situationen. Det kvittar om jag skulle bli miljonär med sjukt rymliga spenderbyxor. Jag skulle ändå skruva på mig som en treåring med vattkoppor när det var dags att smaka på vinet.

Kan de inte bara skippa charaderna och hälla upp direkt. Jag har ingen koll och de vet det.

Jag hatar hur de står där och tittar på när jag tar en sipp på vinet. Jag känner riktigt hur de tänker vilken pajas jag är – och de har helt rätt. Jag har ingen som helst aning om vad jag håller på med och de vet redan från början att det inte finns någon som helst risk att jag skulle kunna känna vare sig det var ett korkskadat vin eller om kocken hade pissat i det. Det krävs alltså hyfsat mycket för att jag ens skulle våga tänka tanken att skicka ut vinet och be om ett nytt.

Jag tänker mig att det var ungefär så den tjocka tystnaden kändes för min klasskompis Max i mellanstadiet. När vi kom tillbaka efter ett sommarlov och skulle ha gymnastik var han den enda killen som fått hår på kuken. Det var en glofest utan motstycke. Ingen sa något. Men alla undrade vad i helvete som stod på.

Jag utsätter mig för den situationen gång på gång. Jag kan se i ögonvrån hur de står där och glor när apan ska leka vinexpert. Och jag gör det. Men utan att möta dem med blicken en enda gång. Min blick får de inte – den är min sista lilla gnutta av värdighet just då. Den vill jag helst behålla.

När smakmomentet äntligen är över känns det som att flyttas till en ny dimension. Eldprovet är över. Allt blir avslappnat igen och jag kan njuta av maten, vinet och sällskapet. Som om inget har hänt. Allt är förlåtet.

Tills nästa gång

23 kommentarer:

Jeanette sa...

"Ingen sa något. Men alla undrade vad i helvete som stod på." Så det är så det är att vara kille i tonåren.. =D Underbar blogg fresten!

Fröken Lund sa...

(Försöker nu 3:e gången gillt och hoppas att jag kan få fram vad jag menar).

Haha. FY fan. Exakt så tänker jag också om den där jäkla avsmakningen. Såna onödiga charader som bara är till för att sätta oss ickekonnässörer i social skamvrå. Pinsamt, pinsamt är vad det är. Även om jag hade deltagit i 30 vinprovningar och hade någorlunda koll hade jag aldrig velat flasha med mina kunskaper såtillvida att jag ska snurra runt vinet i glaset, sniffa och sen smutta.

Återigen; när ska denna blogg bli bok? :-)

Pollyprettypants sa...

Jag håller SÅ med...jag VÄGRAR att göra det...häll upp säger jag bara ...Jag får bara skrattanfall om jag skall sitta där & rulla vinet så gomseglet fladdrar...

Fast det e rätt frestande att smaka & sen säga..Näää det var inte bra & se vad de säger....

SE sa...

Ok Mike, sug på denna då:
Var och käkade på Etc Grande förra veckan och då vi var ett lite större sällskap tog vi in 2 (likadana) flaskor direkt. En flaska öppnas och momentet du beskriver med så mycket förakt passerar utan större dramatik. Men sen: första flaskan räcker ej för att fylla samtligas glas, varpå nästa flaska korkas upp och serveras UTAN avsmakning.
Hejdå logik och framförallt hejdå alla höga tankar om serveringspersonalens "expertis" jämte gemene man. Tänk på detta nästa gång du känner dig i underläge.

tobias sa...

Men vad fan, det är ju ingen avsmakning ni ska göra. Ni ska kolla så skiten som hälls upp inte stinker mögel eller kork.

lisa sa...

drick öl då.

SE sa...

Tobias: ja, det var det jag menade med avsmakning. Därav det konstiga i att flaska nummer 2 inte fick samma behandling.

Nemo sa...

Ett annat grepp kan vara att spela Allan...på riktigt.
"Ja... hmmm...långa fina ben det här...doft av bränt Märklintåg och en not av blåbär och turkisk gräsbrand... kanske en aaaaning för låg temperatur men det är snart i balans - kör på den."

mikebike sa...

jeanette: tackar tackar

fröken lund: ja det är ett ångestmoment. bok. det vet jag inte. när ett förlag vill kasta massa pengar över mig kanske jag kan tänka mig det :)

polly: japp.

se: ja inte ens de själva vet vad de håller på med.

tobbe-boy: nähä, där ser du. inte ens smaka. där ser du - jag har ingen aning.

lisa: men jag gillar ju vin.

nemo: ja det skulle kännas avslappnat...

Matildas fikarum sa...

Varför gå med på att smaka? Be dem hälla upp direkt istället. Man måste ju inte.

Tessan sa...

Det fins människor som kommer på att vinet inte smakade bra när det är ngr droppar kvar på botten etc. varav servisen får ett godkännande på en avsmakning,samt att ibland är vinet skadat,och jag lovar det märker man (det smakar vinäger).
I övrigt vill jag bara säga att du har en väldigt trevlig blogg :)

Moddan sa...

Jag har en vän som är servitör och han tycker att det är skitjobbigt också. Han säger att det är omöjligt att veta om lodisen vid bord 4 kan något om vin eller om fina haggan vid bord 10 ska skicka ut vinet bara för saken skull.

Storkenflyger sa...

Stålsätter mig alltid och gör en tvär, distinkt och dramatisk gest med handen över det tomma glaset och säger "NEJ TACK - det blir nog bra." Givetvis flödar svetten av skam i armhålorna.

Härmed uppmanar jag alla servitörer att sluta med detta oskick. Om nu vinet smakar ättika el mögel måste man väl kunna inkomma med klagomål efter första klunken (som man tagit i lugn och ro utan en carljanwannabee som står och trampar vid sidan om).

John sa...

Så kännner du bara tills dess att du fått ett riktigt korkskadat vin och skickat ut det. Har dessutom servitören tagit den obligatoriska diffen innan så är det ännu bättre. Det underlättar såklart om man är lite berusad....

Susanna B sa...

Jag vet exakt vad du menar. Jag känner likadant. Pinsam...

Chevy Chase sa...

När jag köper en hel special brukar jag be att få provsmaka Puckon.

hypsilophodon sa...

alltså efter vittnesmålen bland kommentarerna om hur personalen inte heller gillar grejen... det är ju helt plötsligt snäppet intressantare när allt blir till en ömsesidig charad där båda parter vet att ritualen utförs bara för sakens skull. undrar om man kan hitta nån servitör med humor att bolla bisarra repliker med?

adde sa...

Men en fråga då till er som förstår sig på viner; hur ofta händer det att ett vin verkligen är dåligt och får skickas ut igen?
Händer det verkligen så ofta att denna sugiga procedur måste genomlidas?

Anonym sa...

Som tidigare sagts, man testar ju bara för att se att vinet inte är skadat.

Du känner om du får in ett korkskadat vin, jag lovar dig.

Spader Ess sa...

Efter att ha sett ett par av Hell's Kitchen och dylika program, både Svenska och utrikiska, så förstår man att hela restaurangbranchen är en enda stor pennalism gryta.

Det som du som kund märker av i form av avsmakning, det är bara det lilla som kokat över och spritt sig ut i matsalen..

Systrarna Syfilis sa...

Tydligen är det inte så fancy i norrland. Senast vi var på finkrog och beställde finvin var det minsann inget provsmakande. Men hon kanske var en riktig människorkännare och såg på oss att vi är losers från grannbyn. Eller så kände hon hur vi alla utsöndrade en svag doft av hembränt. Ja, så var det nog.

Anonym sa...

Man kan utan att skämmas be servitören att smaka av det istället.

mikes tennisöverman sa...

Fan vad dumt Mike. Allvarligt.