tisdag, juli 24, 2007

Ich bin ein Berliner

Så är man hemma igen. Fan vad vi har gått. Strassat så att säga.

Jag diggar Berlin. Som fan. Det kan vara den koolaste staden jag varit i. NY är något speciellt som inte riktigt går att jämföra med något annat, men Berlin, ja det är åtminstone Europas NY.

Innan jag åkte dit hade jag ställt in mig på att få en överdos av de där tyskarna man alltid hatar när man är på semester utomlands eller bara ska ta spårvagnen in till stan. De buffliga, högljudda och otrevliga tyskarna. Men de lös med sin frånvaro kan jag säga. Under hela resan träffade vi bara på en eller två tyskar som var av otrevlig natur. Det var närmast en chock. Det var dålig frekvens på stollar också. Under samtliga dagar såg vi lätt färre psykon än under vilken dag som helst i Göteborg.

Jag hade ställt mig in på att få syna smaklösheten vad beträffar klädsel i sömmarna men på hela tiden såg vi bara en riktigt motbjudande dress. Det var en morgon när vi satt och åt frukost på ett ställe nere i Kurfürstendamm så kom det en medelålders man i kroppstajt t-shirt, cykelbyxor och en fet bananväska spänd runt buken.

Då slog det mig. Det finns helt enkelt två olika typer av tyskar. Dels den typ som vi är vana att se breda ut sig på varje strand, under varje parasoll och på varje hotell. De tyskar som dras till som järnfilspån till en magnet så fort det vankas sol och bad. De mest smaklösa och vidriga typer som delar våran luft. Chartertyskarna.

Sedan finns de softa tyskarna. Den stora mixen av vanligt hederligt släkte. Trevliga, snygga, otrevliga, fula, trendiga, glada, otrendiga och sura. Ett sknt folk helt enkelt. Det var svårt att ta in.

Det var en billig stad, eller iallafall förhållandvis billig, och det var extremt skönt att man inte behövde fjäska och vara överhövlig. Inte som i england, usa eller vilket annat ställe man än besöker utanför norden. Man förvänats inte att vara så förbannat tacksam för att man får den mat man beställer på en restaurang. Man gör som man vill.

En sak till som var bra med Berlin var att oavsett vilken stadsdel vi besökte och oavsett tid på dygnet vi rörde oss på dess gator så kände vi oss inte hotade en enda gång. Det är en mångmiljonstad och det mest slående är lugnet. Det var grovt nergånget men på ett snyggt sätt. Där fanns liv. Folk hängde i varje gathörn och drack öl och softade. Det var en skn tillvaro.

Ja jag kan nog säga att jag älskar Berlin som stad. Främst de gamla östdelarna där vi spenderade 95% av tiden.

Sådär. Det var hyllningen. Nu kan jag ta itu med lite sågningar och gnäll... sånt som hör min vardag till.

20 kommentarer:

Terese sa...

Jaja, hylla eller gnäll, gör som du vill. Bara skönt att ha dig tillbaka

Miasworld sa...

Klockren indelning av tyskarna! Efter fyra år där kan jag bara hålla med.

Johnny sa...

efter två veckor på spansk semesterort var jag bara medveten om den mindre hyllade kategorin. skönt att höra att det finns gott i världen också:-)

Anonym sa...

Charter sosse svensken àr inte heller sà vàldans trevlig om man nu skall vara sàn....

Em

Anonym sa...

grattis till insikten.. bara 30 år..

Anonym sa...

När jag bodde i Paris *stajla* så märkte vi att de människor som var mest lika oss av alla olika etniciteter och nationaliteter vi mötte var just tyskarna. Tyskar är grymma! Förutom bananväsketyskarna dårå.

Anonym sa...

Blev det någon currywurst?

mikebike sa...

tee: tack hörru. rätt trevligt att vara tillbaka med.

mia: kul att höra från en som vet;) tackar.

jdawg: jag vet vad du menar. ohhh vad jag vet det.

em: nä du har nog rätt i den saken. helt klart. men tyskarna är värst.

anonym: vad?

ozzy: haha stajla på du;) precis bananväsketyskar går bort. resten är rätt sköna.

anonym igen: nej jag vågade inte. kommer mer text ang det snart...

Anonym sa...

ja, till den (vad det för läsaren framstår som) nya insikten att schablonbilden tysk från allemansrätt-bitte!-elkscheisse!-turisten + charterodjuren inte är hela sanningen, så som du säkert kommer se, om/när du åker till andra ställen eller gör andra saker. Som klargörande exempel kanske du någongång besöker grannlandet Norge (hypotetiskt förutsatt att du inte redan varit där, ja lite out there men ändå) att de inte allihop står med pjäxorna på på en fjälltopp med toppluvan skinande röd. Förstår du bättre nu?

JAC sa...

Jag instämmer i lovprisningen. Jag var där i våras och Berlin är en grymt häftig och härlig stad! Om man bortser från tyskan, så skulle jag kunna bo där en längre tid...

Anonym sa...

yeeeeeees! jag visste att jag någongång skulle vara före dig med en post-titel.

*knyter nävarna lite stefan holmaktigt sådär*

ah...the ljuva känsla av vinst

ich bin ein...

Anonym sa...

Ja, det där var smör nog! Sug efter empati och brödraskap är ju inte min främsta anledning till att jag kollar in här.....

Cliff Hanger sa...

God damn! Detta kan vara det mest positiva inlägget du skrivit någonsin! Det är åtminstone med på topp-tio-listan. Vad har de i vattnet där nere egentligen?

Nemo sa...

Du gör samma analys som jag gjort - tyskar är bra i Tyskland...det är när de kommer utom sina egna gränser som det händer något dåligt. Det kan handla om ett arv av dåligt samvete som tar sig såna osäkerhets/rädslouttryck som brehet, dryghet och översittarfasoner... "liftwaffe"

Anonym sa...

Så, Berlin var toppen? Hmm, hur är prisbilden på öl - det är den mest brännande frågan för mig.

AnnaPanna sa...

Ja, Berlin överträffade även mina förväntningar. Var där i maj. Det bor tydligen över 4 mill personer i den stan och den känns ändå LUGN och AVSTRESSAD. Slooooooooooow liksom. Å ändå var jag där off- turist season!Men ingen hets, väldigt cool rusningstrafik och cool folk. Har heller inget ont att säga om stan faktiskt. Men jag hade bättre utgångsläge m.a.p själva inhabitans... har inte bara dålig erfa av Tyskar sedan tidigare. Visst; liftkö-Tysken, strand-Tysken och allmänt; CharterTysken är inte så kul men Krautarna i sin egen hemmiljö är ofta helt ok. Och: Välommen tillbaka.

Från en ängslig till en annan sa...

Åh, vad man hör att du är på semester och har taggat ner det höga blodtrycket. ;)

Men jag inväntar med glädje gnället.

/Elisabeth

Anonym sa...

Det verkar vara en genetisk defekt hos Tyskar, som visar sig när dom lämnar hemlandets gränser.

På något sätt så dras erövrarstövlarna på och en skränig och dryg Tysk uppenbarar sig.

Samma effekt kan man se hos Engelsmän, på charter, vilka tenderar att gå från mystrevliga till fiskmåsar så fort det blir sol.

Antar att det har med deras förflutna som kolonisatörer att göra.

Anonym sa...

Det är alltså dags för ett återseende av staden. Jag var där senast året efter murens fall. =)

Anonym sa...

Inser att jag nog varit runt både här och där i Europas storstäder, men Berlin? Vafan, varför har jag aldrig varit i Berlin? (Kan det ha att göra med det faktum att jag ALLTID reser med bananväska? ;-)) Coolaste staden hittills, i europa, i Robruns värld (med smak av asien) är Istanbul. ENORMT stor (runt 16 miljoner innevånare) och förvånansvärt cool, modern och exotisk på samma gång - go there!