söndag, januari 07, 2007

När Tage föll ner

Jag tänkte berätta en hjältesaga ur verkliga livet. En riktig ”falling down” som kan vara bland det vackraste jag hört. Jag fick aldrig nöjet att bevittna incidenten själv men har fått den berättad (säkert lagom nyanserad) för mig av ”en som var där”. Det har blivit lite utav en urban legend.

När jag var nitton, tjugo nånting så fick jag anställning på ett lager. Vi kan kalla det Bulten. Där åkte man runt i en truck hela dagarna och plockade bult för sköna trälpengar tills det att musklerna brann, måndag till fredag. Lite utav ett rövjobb skulle man kunna säga.

Chefen för orderavdelningen var ett riktigt jävla as. Ett klassiskt och filmiskt saddosvin. Han gick alltid klädd i ljusa jeans och uppknäppt jeansskjorta. Han hade vitt bakåtslickat hår och matchande bockskägg: Han såg faktiskt precis ut som man tänker sig att djävulen ser ut.

Vi kan kalla honom Ragne.

Varje dag såg likadan ut men kryddades med olika spänningsinslag beroende på vem Ragne var sugen på att tortera just den dagen. Man stämplade in, hämtade sin truck och gick in i Ragnes lilla kontorshytt som låg som en liten barack mitt i lagret med fönster ut mot lagerhyllorna så han kunde hålla koll på sina slavar. Där plockade man åt sig en order ur en hemsnickrad trälåda.

Systemet var enkelt men stenhårt. Man plockade åt sig den översta ordern. Hade man tur var det en med många ”rader” och låg vikt (man jobbade under ett ackordsystem där man kunde nå en viss lönenivå beroende på antalet snittrader) hade man ”otur” så fick man en flertonsorder med jättefå rader som kunde ta en dag att plocka ihop.

Det där med tur och otur var egentligen bara skitsnack för Ragne hade stenkoll på vem som skulle plocka härnäst och kunde om han hade lust regissera ens ordrar så att man fick noll bonus i slutet av månaden. Sån var han.

Alla hatade Ragne. Alla. Vissa klarade honom bara lite bättre än andra.

Det värsta man kunde göra var att fuska genom att fippla med ordrarna och på så vis roffa åt sig en bra order. Det var galet att ens försöka eftersom åkafastrisken låg på imponerande 98%. Ragne hade stenkoll. Och när man åkte dit, då blev det förnedringsfest. Man kunde riktigt se hur Ragne fick ståkuk i sina Levis 501 när han höll sitt brandtal. Han kunde nästan ta till fysiskt våld, boxa på en och så. Inför alla andra. Det var det bästa han visste, att verbalt avrätta en av sina lagerhoror. Big daddy Ragne.

Sedan var man nollad resten av månaden och blev hånad varenda dag. Man var med andra ord ganska sparsam med fusket. Men det kunde räcka med att man gjorde ett litet litet fel så var man rökt. Då blev man kallad efterbliven och fick sin läskunnighet ifrågasatt och det ena och det femte. Helst skulle ALLA höra. Då blev han rejält kåt. Ragne. Djävulen.

Det fanns bara en enda person som helt undgick Ragnes kattochråttalek. En man i 40-årsåldern som jobbat på Bulten i hela sitt liv. Vi kan kalla honom Tage. Han hade inte alla läsk i backen som det brukar heta. Tage bodde hos sin mamma och hade uppenbara problem med sin hygien. Han var mentalt sett lika begåvad som en sexåring och luktade som en kille som sprungit en mara, skitit på sig och sedan gått och lagt sig för att nästkommande dag gå till jobbet iklädd sin nya odörkostym. Han kom till jobbet i nya lager smuts och svett varje dag.

Det var väldigt synd om Tage, helt klart, men det går inte riktigt att tycka om någon som vars kroppslukt gör en kräknödig på flera meters håll (jag skojar inte).

Tage var egentligen ett klockrent offer för Ragnes terror men de bytte aldrig ett ord, mötte aldrig en blick och Ragne messade aldrig med Tages ordrar. Till slut blev jag tvungen att fråga hur det kom sig att Tage undslapp alla tråkningar. Hade de haft en beef?

Efter lite övertalning började en av de som varit på bulten längst berätta.

Det visade sig att Ragne precis som jag trodde hade varit på Tage nåt helt tokigt ett par år tidigare. Han hade sakta drivit honom mot kanten. Kallat honom elakheter och smädat honom brutalt varje dag. Det ryktades att Ragne hade regisserat plockordningen så att Tage drog en skräcklott som på Bulten gick under smeknamnet ”Tibban” (Tibnor: en riktigt tung och värdelös bonusdödare) varje dag under en längre tid. Ungefär lika sannolikt som att princess Madde skulle ringa och tigga honom på grov sex.

Tage teg och tog emot och jag kan känna i varje por hur vansinnet måste ha växt inom honom. Varje dag när Tage tog sin truck skrek Ragne en ny okvädning och flinade njutningsfullt. Tage var hans privata bitch. Hans makaronitermos.

Ända till en dag…

Tage kom och tog sin truck. I vanlig ordning gick han in till Ragnes lilla funbox och plockade till sig en fet Tibnor-order, varpå Ragne alltid lika nöjt med spelad förvåning frågade: ”vad fick du för nåt Tage?”

Denna dagen ville Tage inte plocka mer bult. Han hade fått nog och hans hat hade brännt upp allt vad rationellt handlande heter. Istället ställde han sig i sin truck och körde så långt bort man kan komma på lagret. Där vände han, tog sats liksom och satte kurs tillbaka. Toppade.

Ragne satt på sitt lilla kontor i lugnarn ro. Intet ont anande. Båset hade inga fönster åt sidan. Inte åt det håll Tage nu kom körande från i maxfart, med gaffleln i lagom huvudhöjd på den sittande besten Ragne (åhhh, gud vad jag hade velat bevittna detta). Kursen styrde rakt mot kontorsbåset och det måste känts lätt surrealistiskt när man förstod att Tage inte hade några som helst planer på att bromsa in.

Till slut var det en lagerarbetare som insåg att det vankades blodutgjutelse och skrek till. Något i stil med ”SE UPP RAGNE!!!”. Obegripligt men förståeligt på samma gång kan jag känna. Hur mycket man än hatar någon vill man nog ogärna ha bilden av när gaffeln på en truck penetrerar ansiktet på ens chef på näthinnan när man ska till att sova den kvällen.

Ragne tittade upp och en sekund senare rasade en målmedveten kamikazepilot plus en 2,5-tonstruck in från sidan. Ragne slängde sig åt sidan och lyckades mirakulöst nog undslippa en grov hjärnskada märkt med hans namn. Han fick bara några mindre blessyrer och en kraftig chock. Tage däremot bröt armar, ben och lite till. Ambulans kom och sedan var det gipsvagga i ett par månader för folkets hjälte no. 1. Ragne stapplade skärrad ut ur den brasved som fram till för en minut sedan varit hans kontor. Han gick hem för dagen. Extremt omallig till mods.

Flera månader förflöt och sedan var Tage färdig att börja jobba igen. Ragne gjorde aldrig någon anmälan och av någon anledning var det aldrig tal om ifall Tage skulle få behålla jobbet eller inte. Min fantasi räcker inte riktigt till för att illustrera hur tryckt stämning det var på lagret den dagen och alla måste ha väntat på en rejäl showdown. Men alla reaktioner uteblev.

Tage hade försökt mörda Ragne med sin plocktruck. Han hade visat sig kapabel att sätta ner foten och jag minns att jag i de perioder jag hatade Ragne allra mest brukade fantisera om hur det måste sett ut. Just då hade jag nog betalt bra för att få Tage att köra en favorit i repris så att säga.

I alla fall, efter den dagen bytte Tage och Ragne inte ett ord. Inte en blick. De fanns inte längre för varandra. Ett slags tyst samförstånd. Vackrare än så blir det knappt.

Inte ens Jan Guillou hade kunnat komma upp med ett sådant hjälteklimax.

44 kommentarer:

Ullton sa...

jag ryser av välbehag! vilken hjälte.

Anonym sa...

Vilken underbar historia. Och så fullkomligt lysande berättat. Fy f-n din lilla grymming, nu ger du ut alla dina alster här på bloggen i bok-format så man kan sätta upp den på sin önskelista. Marsch pannkaka!

//Ursäkta anonymiteten nu...

Anonym sa...

Åh, att jag inte tänkte på nåt sånt när jag slavade på volvofuckingpersonvagnar... Mängder av truckar. Mängder av uppblåsta små minichefer. Mängder av skrymslen och vrår att gömma lik i.

Anonym sa...

Eller tänkte det kanske jag gjorde. Men jag var gör feg...

Anonym sa...

ska stå För feg. Inte görfeg.

Anonym sa...

Fantastisk historia.
Fantastiskt berättat.
Fantastiskt, Mike.

mikebike sa...

ullton: ja, men när man träffat tage och känt lukten så kan man inte riktigt gilla honom ändå. hemskt men sant.

anonym: tackar antar jag;) skulle gärna göra det om jag fick chansen...

sixx: hahahaha ja fan det skulle du ha gjort. men alla kommer nog inte undan en sån grej utan en vända i tingsrätten;)

Anonym sa...

Fantastisk historia! Och underbart berättat!

Anonym sa...

Grym historia!

Anonym sa...

Vilken jävla fin blåställsångest !
Man känner riktigt hur det luktar bult bland lagerhyllorna och hur Tages vener i pannan blir grövre och grövre dag för dag.

Jag tror alla träffat på minst en Ragne-sadist i sina dar som sommarjobbare.

Anonym sa...

vad är ett fjuttigt sexpack mot en plocktruck i nyllet? Tages falling down värmer i hjärtat - tack!

Anonym sa...

En underbar historia från tillvarons mörkaste avgrunder. Jag njuter såväl av tilltvålningen av den avskyvärde Ragne som av din formuleringskonst.

Anonym sa...

Fantastisk berättelse, fantastiskt återberättad. Grym läsning, Mike!

Anonym sa...

Detta är forza Mike, FORZA!

Anonym sa...

Känns så vackert och liksom rörande på något sätt att få börja veckan med en sådan solskenshistoria.

Efter att ha slitit på SKFs lager här i Göteborg känner man lite extra för alla på golvet.

Anonym sa...

Jag hade ett liknande jobb på Volvo i mina sena tonår. Bossen där var inget svin men däremot en redigt självgod messerschmidt. Innan vi fick sätta oss i truckarna efter truckförarutbildningen gick han med oss bort till portarna som ledde ut till gården där lastbilarna stod. Portarna öppnades automatiskt när man närmade sig dom och om man hade gafflarna nere och höll strax under max i hastighet var det inga problem att köra rakt igenom. Bossen förklarade för oss att gafflarna måste vara nere, annars drar man i stativet i porten "OCH DET ÄR JÄTTEDYRT ATT LAGA". Han förklarade det för oss många gånger. Som ni redan listat ut så tog det inte ens en månad från det att jag börjat där innan ett stort BRAK hördes över hela lagret och alla rusade dit. Där satt han, men näsan blödande efter fullkontakt med vindrutan, och såg inte alls så duktig och allvetande ut som vi var vana vid. 20.000:- kostade det när portfirman hade bytt hela rasket.

Anonym sa...

WHOA! Stående ovationer! Det där var det bästa jag hört på riktigt, riktigt länge! :)

Blygisens betraktelser sa...

Miken! Klart det var en komplimang. Jag var tvungen att vara anonym, eftersom jag svor! "Om du fick chansen"? Herregud, du HAR chansen, bara skicka in och hör dig för. PROMISE!

mikebike sa...

fredo, elvis & bim: tackar så hjärtligt. glad jag blir.

martin: hahaha ja alla har nog träffat sin egen ragne. blåställsångest... fint ord;)

robrun: ja det är en bra falling down helt klart. jag är ledsen att jag inte fick se den live. men deras tystnad emellan blev dubbelt så njutningsfull efter att jag fick veta sanningen. en sån skön mix av rädsla och förakt.

lars anders: danke!

langri: fan vad kul att den storyn uppskattades. väldigt oväntat faktiskt. kände inte riktigt att jag lyckades förmedla känslan. men tydligen rätt ok ändå;)

da bomb: ;)

pp: ja man måste ha variot där för att verkligen förstå. hahaha alla borde få jobba på lagergolvet ett tag. man blir så ödmjuk inför livet;)

adde: gåshudskänsla va?

anonym jävel: vad kul. jag har nog mer på lager;)

blygisen: aha, men vaddå. man fårt faktiskt svära i miun blogg ;) tackar tackar men jag känner inte riktigt att texterna på min blogg håller så värst hög klass i det utförandet det är nu. det skulle behövas en rejäl genomgång av de som har potential. men jättekul att du gillar dem. verkligen.

Anonym sa...

Har Tage en fanclub?

Anonym sa...

Haha...härlig kanonstory...! Känner sommarjobbet på Abb komma krypande som en blöt filt genom mitt minne....

Blygisens betraktelser sa...

Asså Miken....det är nog ingen som har ngt emot en Bloggfrossa & Mannen som blev trött del två, del tre etc. *hint hint*

Anonym sa...

Men sweet jesus, helt fantastiskt skrivet, grym berättelse om en grymt skönt payback. Satans jävla svinbra kort sagt.

Anonym sa...

Vi hade en Harry på vårat kontor en gång, han luktade något så bedrövligt att man redan vid ingången kunde avgöra om han var där eller inte. Han visste inte heller vart gränsen går hur nära man bör stå en person då man talar med denna, detta gjorde mina dagar till ett helvete men jag fick MVG i en uppsats där jag beskrev min känslor för Harry.

Tack Harry!

Anonym sa...

"Tage var hans privata bitch. Hans makaronitermos."

Anonym sa...

Sjukt bra skrivet Mike!

Anonym sa...

Det där skulle jag vilja se i kortfilmsformat. Helt underbar historia!

mikebike sa...

luca: nej skulle inte tro det. som jag sa. hans hjältedåd tyngdes ner av hans katastrofala hygien.

dan: som en blöt filt ja... hahahah

blygisen: du har ingen aning om vad du snackar om ;)

fabbe: tack hörru men tycker du verkligen att det var SÅ bra. tack som fan isåfall.

modesty: ja det låter uppenbarligen som att harry var din tage ;)

peppe: mycket roligt att du uppskattade just det stycket. mycket. tack!

mel: ja jag hjåller med. det är en filmscen. snacka om underdognerv rätt igenom.fan nu börjar jag gräma mig över att jag inte bevittnade det med egna ögon. det är alltid någon annan som sett det bästa här i livet.

Anonym sa...

Fantastisk historia, Ordentligt grymt berättat! -applåder-

Blygisens betraktelser sa...

Jo, jag är rätt känd för mitt goda omdöme, Miken. Serrö. Men jag för ju en extremt anonym tillvaro i bloggosfären, kan jag tillstå, så det är väl inte lätt för dig att känna ngn tilltro till den av mig själv så högt uppsatta goda smaken. Jag tänker inte sluta hoppas på att du blir utgiven iaf!
Mvh.

Anonym sa...

Ja vänta nu, inte så att jag kommer börja skriva ut din profilbild och sticka ut ögonen på dig och börja stalka och hålla på, men det var en jävligt bra skriven berättelse om en skön payback.

Anonym sa...

Nu har jag läst, läst och läst. Om och om igen det här är banne mig något av det bästa jag har läst på en blogg.
I framtiden kommer folk att prata om var de var när de för första gången läste ditt mästerverk..

mikebike sa...

matti ståhlberg: tackar så hemskt mycket.

blygisen: men då så. det tackar jag för. blir jätteglad. jag skulle gärna bli utgiven. jättegärna;)

fabbe: nej usch det hade varit väldigt påfrestande om du började stalka;)

paul: du eldar på mitt ego nu. tänk på att det kanske är ett moster du är med och skapar;)

Anonym sa...

Som du skriver mannen, fan... in med skiten i ett tryckeri så har jag lite roliga klappar till polarna lagom till julen 2007/2008.

Johnny sa...

otroligt bra! för en som själv jobbat med exakt samma uppgifter så är läsningen obetalbar. Tack!

Anonym sa...

Det finaste jag har läst på länge!

Anonym sa...

Kan informera herrn om att både tage och ragne fortf jobbar på bulten :D

Anonym sa...

Lovely, Tage went postal (det var visst nåt om nåra U.S. Mail-anställda som fick nog och gick hem och hämtade puffrorna). :)

Anonym sa...

Jag har träffat tage. Han är skrämmande.

Anonym sa...

Fantastiskt berättat, du använder orden och sätter ihop allt till en film som levande spelas upp i mitt huvud. Jag kände till och med doften av lagret, av Tage och av atmosfären. Tack!

Anonym sa...

Helt fantastiskt! Jag sitter och torkar tårarna efter allt skrattande, du har verkligen lyst upp mitt liv i den mörka tentaperioden. Tack!

Anonym sa...

Du har just satt ord på hur mitt liv ser ut just nu, jobbar i en verkstad, med en chef som har sitt lilla runkbås mitt på golvet, en tage och en anställd som snart kommer ta 3-tonstrucken och fräsa rakt in i chefens lilla håla! TACK!!!

Anonym sa...

Min gamla arbetsplats... *gråter* Alltså Tibnor-ordrar... fy fan. Men allt han skriver ovan är helt riktigt. Jäkligt kul och läsa så här många år efterråt! Man började jobba på kvällarna efter skolan och sedan övergick det till heltid en liten stund innan man skulle in i lumpen. Men första gången jag såg Ragne så trodde jag precis att det var djävulen personifierad. Helt sjukt. Skönt att han faktiskt lugnade ner sig någorlunda senare.
Kul läsning helt klart! Vi kanske jobbade där samtidigt? :D (Gammal Romelandabo -76)

mikebike sa...

Niklas: ja det gjorde vi absolut. minns dig mycket väl. kvällsnicke. jobbade inte du med dempas (dennis) fru också? vad gör du nu? maila mig.