torsdag, september 07, 2006

En ny tid

Idag bröt jag ett väldigt gammalt levnadsmönster. Jag köpte månadskort så att jag på laglig väg kan börja ta del av den fantastiska kollektivtrafiken. Det är ett stort steg för en Mikael och en jävligt stor dag för Västtrafik.

Jag har ju utvecklat ett nästintill vattentätt system som gjort att jag inte behövt betala annat än i extremfall de senaste fyra åren... det har varit sweet, men nu sällar jag mig till den betalande skaran.

Fan det känns sådär mysigt och småborgerligt.

14 kommentarer:

Anonym sa...

dela med dig av det vatten täta systemet!! sånt kan du ju inte hålla inne med... och varför blev du helt plötsligt laglig?? =)

Anonym sa...

Det ger alltså en warm 'n fuzzy feeling att pröjsa för att få trängas med skrikande babys och stinkande fyllon på en försenad spårvagn, eller på en buss som är 40 grader varm invändigt därför att fönstren inte går att öppna? Betalar man för det är man riktigt rekorderlig. Beröm till er tappra som står ut med att åka kollektivt!

En gång bil - aldrig mer kollektivt!

--
Robban

Peppe sa...

It's the right thing to do.

Jag är fortfarande en free rider. Det funkar bra åtminstone då man åker spårvagn här i Helsingfors. Buss och tunnelbana är mycket mera utmanande.

Anonym sa...

*respekt*

mikebike sa...

galladriell: du, jag planerar att lägga upp en blogg om mitt system. det har sparat in tusentals kronor åt mig. är man beredd att ställa till med en smärre scen klarar systemet tillochmed av en biljettkontroll.

jag har börjat åka lite längre. plötsligt känns det ok att bidra.

robban: jobbar man innanför vallgraven i gbg är bil inte ett alternativ. jag hatar kollektivtrafiken.

peppe: fan vad skönt att du håller fortet. jag känner att jag svikit alla free riders. ill be back some day soon.

gina: yeah!

Anonym sa...

Ingen mer rebellmike? Trist. Jag fortsätter okuvligt att fuskåka...

Anonym sa...

Hur fixar du det med dottern att fuskåka- är det de dnaks branprogrammens förtjäsnt eller?

oscar sa...

Det vattentäta systemet kan väl inte vara att du satt längst fram i vagnen va?

mikebike sa...

sixx: jodå det finns tusen saker att revoltera mot.

luca: jag drar inte in henne i mina kriminella handlingar. däremot kommer jag uppmuntra rebellverksamhet när hon blir äldre... det kommer jag få ångra.

oscar: oscar oscar ocsar... det gör mig ont. vad har du för nybörjartankar om mig. sitta längst fram. bah! vi snackar en raffinerad teknik som innefattar avledningsmanöver, tidsköpande åtärder och en komplett "gråt och skrik-metod" för att slippa undan vid eventuell kontroll.

Fredo sa...

DÄR träffade du huvudet på spiken. Din värsta mardröm - mysighet och "småborgerlighet". Var vänlig förklara sistnämnda ord lite närmare. ; )

Man kommer inte närmare meningen med livet än med ett kollektivtrafikkort i fickan.

Anonym sa...

Oh. Var det inte du som pratade i radion om hur jobbigt det var med vardagspoliser som hetsar en att betala på vagnen? visste att du var radiopratare ibland men kunde inte placera dig...

mikebike sa...

bullshit: fel! man kommer inte närmre LIVET än med ett kollektivtrafikpass i fickan.

ylva: joråmensåatt... det gjorde jag. men jag har börjat åka tidigt på morgonen nu. orkar helt enkelt inte vara så allert och hålla span efter kontrollanter. plus att jag åker längre nu. ang vardagspoliser. jag gillar att de finns på ett paradoxalt vis. för jag hatar dem. älskar att hata dem. it feeds me;)

lisa sa...

så du har helt överget cyklandet? svikare...

Anonym sa...

En gammal kompis åkte på biljettkontroll på den långa sträckan bussen far när den passerar över Göta Älvbron. Kontrollanterna hade all tid i världen på sig för det hade just varit broöppning och trafiken kröp fram. Eftersom detta hände under 80-talet var bussarna av den där gamla sorten med två stycken delade dörrar, så när kontrollanterna kom bak i bussen där han stod och trängdes med alla andra tryckte han isär dörrarna och stod hängandes på utsidan av bussen. Bara hans händer som höll i stången på insidan syntes men han klarade sig utan bot. En kvinna i sätesraden precis bakom utgången tjöt av skratt men avslöjade ingenting för kontrollanterna, en sorts passiv solidaritet.