tisdag, mars 28, 2006

Vandrande pinnar

Jag kom just att tänka på ett "husdjur" som var sjukt trendigt när jag var mellan sju och tio år gammal skulle jag tro. Vandrande pinnar. Jag hade en kompis som hade en sådan rackare boende i glasburi deras kök.

Minns att min mor och far inte var nämvärt sugna på att ha kvistved som sällskapsdjur så det blev till att stirra sig mätt hemma hos kompisen. Det gick rätt fort faktiskt men jag minns att det var lika poppis med de där små liven som det var att bära på hund för nåt år sedan.

När blev vandrande pinnar ute egentligen?

Kanske skulle fråga herr Virtanen. Han är ju mister ute- och innelista himself.

23 kommentarer:

tiggerrr sa...

jag tror de blev ute när alla de som hade såna insåg att de ynglade av sig något alldeles fruktansvärt (samt kanske att de aldrig var sådär fantastiskt kul...de gick ju inte att kela med direkt). från att ha haft tre hade jag plötsligt över ett femtiotal...som dessutom rymde ur terrariet och gjorde att man fick plocka äckliga insekter (jag fattar inte ens varför jag hade dem från början, jag har jättesvårt för spindlar och kryp) från väggar och tak.
vet faktiskt inte hur och när jag blev av med dem, men förmodligen skickades de till den där fina bondgården dit alla djur får åka så småningom...

sesse sa...

Tror att de dog ut i samband med att låten "peta in en pinne i brasan " blev populär...vet inte årtalet, men det borde vara den korrekta anledningen

Jaaan sa...

Undrar om det inte var i samband med att ola Ström och Per Dunsö lyckades med konststycket att förvandla mjukporr till barnprogram på bästa sändningstid.
Hur som helst kan man ju inte annat än gratulera den som lyckades sälja in dessa menlösa kryp som husdjur..

Blancaflor sa...

Jag hade ocksa vandrande pinnar, dessutom gick de omkring lösa pa blomkrukorna i köket. Uräckligt! De är tydligen hermafroditer sa det är väl därför de blir sa manga. Jag tror att stor del av lockelsen lag i det "tokiga" namnet.

caiman sa...

Jämfört med Virtanen är ju vandrande pinnar sjukt inne!

anna sa...

Mike! Du var inte på mcdonalds på avenyn i går vid 18 tiden? Satt en kille där med SÅNA massmördarbrillor! Stora pilotbågar som fick hans ögon att se ut som små russin.. Tror tamejtusan att han åkte därifrån i en vit van också... =D

Sven i Hälvett!! sa...

Vandrande Pinnar i all ära.
Men jag var själv grymt avis på en kompis husdjur, han hade nämligen en Eremitkräfta..Eller som vi sa då Landkrabba.
Åhh vad jag ville ha en sån, men efter att jag fått årets blodblåsa på tummen efter ett nyp av den där rackaren så sa min mamma nej..

Kommer ihåg att den åt müsli bland annat..

mikebike sa...

vad kul att så många faktiskt verkar ha någon form av relation till dessa vandrande pinnar. och ja vilket flabb han/hon måste lagt till med när skämtet gick hem och det blev toksuccé. sånt händer ju inte liksom.

blanca: du sitter alltid med nyttig info. hermafroditer. bara en sån sak. det är kul. om man skulle ta och kitta upp med ett gäng pinnar då.

anna: det låter ju nästan för bra för att vara sant. läs mitt inlägg om kombinationen vit van och sådana mördarbågar;) vet inte när jag skrev det men det var nog innan jul iallafall. dock var det inte mig du såg. jag har ju inte haft råd med glas till dem och så skaffade jag vanliga tråkiga reklambyråbrillor för en slät tusing istället. vit van skulle jag inte klara av att leva upp till;)

haha sven. kul att din mamma farade för dina lemmar och stoppade eremitkräftsköpet

anna sa...

har ju redan läst ju! :)

mikebike sa...

anna: är det du anna den mystiska anna som hängt med länge länge?

Vigg sa...

Hmm noterade med fasa kombinationen müsli och vandrande pinnar .. förklarar varför somliga paket kanske är extra krispiga... ewwww

Höres
Vigg62

anna sa...

Beror på som menas med länge länge... Har läst din blogg ett bra tag, men inte skrivit så många kommentarer. Men vi kan väl säga att det är jag, alltid kul att bli betraktad som mystisk! ;)

adde sa...

Vandrande pinne? Nästan lika genomtänkt som en minigris. Nä, hade jag bara möjlighet skulle jag alla gånger ha världens coolaste djur som "husdjur": en tapir! När jag var på Kolmården i höstas dröjde ja kvar länge vid hägnet med tapirer.
Läs mer på kolmarden.com och sök på tapir.

El_Pedro sa...

En föredetta kompis hade också pinnar och givet tyckte jag att det var coolt och var avundsjuk.
Eftersom det senare i livet visade sig att killen är värsta svinet så drar jag en paralell till just innehavet av vandrande pinnar.

och av detta lär vi oss att "inne"-människor är onda av naturen.

Men ändå , bra fråga om varför "trenden" försvann , men så är det ju med trender mike , kolla bara med de råfula skorna som kallas Uggs , de var hipp o fräscha i cirka 1 år eller en säsong och sedan var det inget att ha enligt de lärda :)

mikebike sa...

tapir är ett av mina favvodjur adde. koolt! men lite bigga för att ha i vardagsrummet. en dvärgtapir hade varit fett!

Sofia sa...

Min kusin, 8 år, fick faktiskt ett par pinnar för nåt år sen (av sin pappa som är hopplöst ute ;)). Han var faschinerad över hur det bara uppstod massa ur tomma intet. Hermafroditer... det borde man ju anat.

Tingeling sa...

Hm, måste bara få varna lite... Hade själv ett gäng pinnar ett tag, och de skulle ju hållas fuktiga, så vi sprutade vatten på dem då och då - vilket resulterade i att krypen möglade! Inte trevligt!

Stefan sa...

varför heter de vandrande pinnar? var ska de vandra? var har de varit?

gående pinnar?
knallande kvistar?

när det kommer till kolare djur pushar undertecknad för: sengångare - känns lite spöklika, man vet inte om de lever eller inte, man vet inte vart de ska om de ska...och de verkar inte ha bråttom

70-tals Per sa...

Jag hade också en kompis som hade vandrande pinne i en glasburk med hål i locket. Den dog tror jag, troligen pga att vi matade den med falukorv...

Var i Hong Kong nyligen och såg att man kunde köpa vandrande pinnar och gräshoppor i stora nät fulla med dom små trevliga liven. Till mat, eller att gosa i sängen med (levande knäckebröd i sängen -vad härligt!)?

Anonym sa...

blogga for the sake of skriva?

Thérèse sa...

Jag fick också flukta på kompisarnas vadrande pinnar när dom var populära. I samma veva var även eremitkräftor, ett litet kräftdjur som bodde i ett snäckskal och nästan adrig visade sig, populära. Borsan hade en sån i en plastlåda. Men det dröjde inte länge innan han tröttade på den, tror nästan dom t.o.m var tråkigare än vandrande pinnnar

mikebike sa...

anonym: que? vad menar du? hade du en poäng?

therese: haha ja de där jäkla eremitkräftorna.. galna 80-tal.

tingeling: hahaa ja det kommer jag ihåg nu när du säger det att de skulle hållas fuktiga... fy fan vad vidrigt att aktivt skapa levande mögelodlingar.

Emelie sa...

Jag var aldrig intresserad av vandrande pinnar, men däremot eremitkräftor, som ett par stycken redan nämnt. Jag hade två stycken, Jean-Pierre och Dominika (ja, detta var när jag var i min värsta Army of Lovers-period) men båda dog väldigt snart och jag begravde dem med tårarna sprutande. Nu, cirka 10 år senare, har jag läst på lite om eremitkräftor och upptäckt att de antagligen inte alls var döda när jag begravde dem - de bara går in i någon slags koma eller något i väntan på att de ska ömsa eller något i den stilen... Ooops. Grattis!