tisdag, mars 14, 2006

Tusenbröder

Igår såg jag den. Återkomsten. Den efterlängtade avslutningen på vad jag brukar hävda, den utan värdigt motstånd bästa dramaproduktionen i svensk tv-historia. Tusenbröder.

Jag hade givetvis läst en massa förståsigpåare såga den vid fotknölarna. Hävda att det är just sådana här filmer som aldrig borde få känna bioduk. Jag såg även filmkrönikans Orvar Säfström dissa den som fan. Men vem fan bryr sig om vad Orvar säger nuförtiden. En kille som verkar sträva efter verbal utlösning varenda gång han ska till att recensera en film. En kille som med sina vulgopollisar, pubertetshårdrockarfrilla och ständiga nickticks gör det jävligt lätt för oss andra att hålla igen varenda tillstymmelse till utlösning. Hursom helst, Orvar gillade inte filmen och ur ett filmrecensentperspektiv kan nog varenda person på jorden hålla med om att resultatet inte blev så lyckat som det borde.

Men just Tusenbröder går inte att bara behandla som vilken jävla dussinproduktion som helst. Den har ett arv att förvalta och jag personligen bestämde mig redan innan för att lägga mina kritiska ögon åt sidan för ett tag. För att träffa polarna en stund igen. Träffa familjen. För det var precis så det kändes när ljuset tändes och det var dags att gå hem. Det var ett kärt återseende.

Drygt tjugo minuter i n i filmen vänder sig min kompis A sig mot mig och säger: "Fan, jag tycker det håller". Jag svarade med att nicka och riktigt mös inombords. Det var en njutning att se Ola Rapace iklä sig rollen som Hoffa en sista gång och hans voiceoverpartier som så många viktigpettrar tycker är överflöd satt jag bara och rös till. Samspelet mellan manustexten och Olas sätt att läsa den är ovanligt bra. Känns oskrivet samtidigt som det känns oerhört välskrivet. Alla som sett serien förstår vad jag menar.

Jakob Ekelunds karaktär "Petter" från "Tusenbröder 2" har sågats utan pardon i den nya delen. Det har tyckts att han är ett nyfrälst skämt. Jag ställer mig helt frågande till om de recensenterna ens har sett Tusenbröder när det gick på tv. Han var ännu sjukare nu än han var då. One sick puppy, för att använda en gammal klassiker. Han spelar mycket bra men fyller kanske inte så stor funktion den här gången. Han hade kunnat vara med ännu mindre utan att det varit konstigt.

Först när hälften av filmen har gått börjar man känna att allt går för fort. En massa konstiga slutsatser dras, man kastas fram i historien och de stämningar och den extremt trovärdiga ångest som kännetecknade de första två delarna får aldrig riktigt utrymme. Den hinner inte fånga en i sitt grepp och man får bara känna försmaken.

De sista femton minuterna är enligt mig en skymf mot Tusenbröder som varumärke. Allt går såfort och känns inte särskilt genomarbetat. Jag upplever stressproduktion och åskådaren får aldrig "känna" den där känslan av ett hårt slag i magen innan allt går åt helvete. Precis den där känslan som fått mig att älska Tusenbröder tidigare, som fått mig att längta efter mer, den hinner aldrig ikapp. Plötsligt är det över.

Det är ett bra slut. Precis ett sådant slut serien behövde för att kunna kunna dö som produktion och leva vidare som en storslagen historia. Men vägen dit känns ostrukturerad och tempot så hastigt, en massa faktorer gör själva upplösningen ryckig och resultatet känns ofärdigt...

...vilket man skulle kunna säga att det på sätt och vis ÄR.

I fredags var jag i kontakt med Ingemar Leijonborg, regissörens far, som är inblandad i form av producent. Han kunde ge mig det lugnande beskedet att det med säkerhet kommer en längre (rättare sagt dubbelt så lång 2X90min) version på tv lagom till jul. Tusenbröder - Återkomsten spelades in för tv-formatet och först när det mesta redan var inspelat blev det tal om att göra en film. Inte konstigt att man upplevde en massa luckor i filmen.

Det känns som att de gjort ett bra jobb efter förutsättningarna med att sätta ihop en film av det. Dock hade det kanske räckt med ytterligare tio minuter en kvart filmtid för att täcka upp en del och få fram den känsloeffekten jag saknade i slutet.

Hursomhelst är Tusenbröder speciellt och jag kan inte sätta ett betyg på Filmen. För den är mer än en film för mig. Under de år som gått har karaktärerna nästan blivit verkliga. De har varit som osynliga grannar och jag har aldrig kännt en dramaproduktion snudda så nära mitt eget liv som Tusenbröder. Inte för att jag varit ens i närheten av att hamna i samma situation som Hoffa och Co men för att jag kan relatera till honom som människa. Jag tror faktiskt att de flesta kan känna att det inte ligger så förbannat långt bort att hamna där under fel omständigheter.

Som fristående film skulle jag underkänna den. Om jag inte hade en så kärleksfull relation till karaktärerna hade jag nog velat ha pengarna tillbaks, men nu kan jag inte bortse från det faktum att det var väligt skönt att få träffa dem igen...

Och jag blir glad av tanken att allt det jag saknade på vita duken troligen kommer fylla mitt vardagsrum lagom till nästa vinter.

16 kommentarer:

caiman sa...

Jag såg den första delen som gick som tv-serie.
I vilket format kom sedan andra delen?

Anonym sa...

Som fristående film skulle jag underkänna den. Om jag inte hade en så kärleksfull relation till karaktärerna hade jag nog velat ha pengarna tillbaks, men nu kan jag inte bortse från det faktum att det var väligt skönt att få träffa dem igen...

just så känner jag också. *nickar medhåll*

till caiman:andra delen var tv-serie den ock..

/truebiker

Jaaan sa...

Underbart att i så fall slippa se filmen. Kommer den i längre version i TV kan jag vänta till 2018.
Minns så väl första säsongen, direkt från dåvarande jobbet till ett bodypump-pass med grabbarna, det var liksom grejen då. Snabbt som fan in på Konsum och handla baguette och fjällfil, fanns inte utrymme för beslutsångest, Tusenbröder skulle ju börja.
Klart den bästa serie som producerats i SVT, hade länge långtgående planer på att testa lyckan själv, det borde ju gå tänkte man när man med slutna ögon tog plats i folkabussen, sedemera Chevroleten och sveptes med in på närmaste bank. Tack och lov var det bara en barnsligt sjuk fantasi. Men det var dramatikerna i den statliga televisionen som gjort det möjligt. Dt var de som hänförde sin publik.

So TV4, pretty please, with sugar on top, wake the fuck up...

Katta sa...

Så vad tyckte du om Anja Lundqvists insats då mikebike?

mikebike sa...

katta: menar du under hela serien eller just den senaste?

Jag tycker anja lundqvist spelar sin roll fantastiskt bra som annelie. diskbänksrealism har det klagats på i spelet mellan henne och krepper men jag tror att det beror på att tempot som helhet är väldigt stressigt i bioversionen. Jag tycker att de lyckats generellt väldigt bra med castingen. varför undrar du just över anja?

Jaaan: javisst det är just det, de lyckades verkligen få en att känna på hur det skulle kunna kännas att leva på fel sida ett tag. det var på riktigt en timma per vecka. fan jag blir sugen på att se de första två igen nu.

sofia sa...

Jag håller med dig, det är den bästa dramaserie sverige producerat någonsin! Jag avgudar tusenbröder. Har våndats lite inför filmpremiären och inte vågat se den än. Tänker lite som Jaaan, att jag med nöje skulle kunna tänka mig att vänta tills den blir serie.

Men jag tror på den där kärleksfulla relationen till karaktärerna, det räddar vilken skit som helst. Men det är väl säkrast att ta med en annan frälst på bio för det gör ont i hjärtat om någon "utomstående" skulle såga vår älskade Hoffa.

sofia sa...

Säsongerna finns förresten att beställa för en rätt billig penning. Själv sträckkollade jag båda senast i julas vilket förstås var helt underbart. Fast egentligen gillar jag att kolla på serier när dom går på tv, det blir extra stämningsfullt när man vet att man har en timma tusenbröder som inget får störa eftersom det inte finns någon pausknapp.

Anonym sa...

Jag brukar säga att Frölundas andra SM-Guld är det största som hänt Sverige sen Ingmars Johansson knock på Floyd. Det retar givetvis gallfeber på folk överlag. Framför allt de som inte håller på Indianerna. Man skull således kunna säga att Tusenbröder är den bästa svenska produktionen sen Sjunde inseglet med Bergman, MEN det hade varit en skymf mot Tusenbröder. Så jävla stort är just fenomenet tusenbröder!! No more no less....

mikebike sa...

Sofia: för fan, se till att det är med en annan invigd, en som förstår storheten hos tusenbröder som går med. du har helt rätt man vill inte ha med nått fleppo som börjar snacka skit för att filmen inte håller måttet. det kommer i andrahand för oss fans. säg till när du sett den!

och givetvis äger jag redan tusenbröder säsong ett och två;)

mikebike sa...

btw: jag fick även mail från svt drama tidigare idag. De bekräftade att den kommer som 2X90 minuter. högst troligt i december.

Billy and the Boinkers sa...

Hmmm ni är väl alla för unga för "God natt jord"! Den är ju den bästa dramaserien som gjorts... ja om man älskar lidande som får utvandrarna att verka lite småtrevlig vill säga.

Emelie sa...

Tack för denna fina recension - jag gillade Tusenbröder I & II så jag blev besviken när filmen fick så dålig kritik, men då kanske man borde se den i alla fall då... Hmm.

mikebike sa...

emelie: jag vet inte, det skönaste hade kanske varit om man orkat vänta till den kommer på tv. kommer nog vara såååå mycket bättre men jag kunde bara inte hålla mig. Suget efter den där tusenbröderkänslan blev för stor. jag har fan längtat i tre år! berätta hur du gjorde.

boinkers: god natt jord låter smutt. vad är det berätta? en serie? när gjordes den? vem gjorde den, vad handlar den om?

Katta sa...

Men du, du borde väl lära dig nu... TV ska ses på TV...och BIO SKA SES PÅ BIO!! If you see what I mean ;)

Anonym sa...

Jag tycker att Orvar är skitsexig med sina polisonger och sitt hår. Finns ju ingen annan som ser ut som han. Han är asmanligt! Jag njuter varje gång han är på TV. Han pratar och rör sig som en livsnjutare, det är det som är sexigt med honom. Lär av honom, killar!

Pia

mikebike sa...

hahahahaaaa pia... fan vad rolig du är!