Idag har varit en av de värsta dagarna på länge. Träningsvärken har antagit onda proprtioner. Det känns som det brinner innanför min hud.
Jag var på så pissigt humör att jag gick ut på promenad i detta förbannade vinterland. Gick i vredesmod. Hjälpte inte mycket men det var skönt att låta min sorgliga kroppskrake få frysa och lida lite. Som straff för att den straffar mig. Mohahahahahaaaaagghh.... skrattet fastnade i halsen
Nu ska jag duscha och Juniorette med. Ber till gud att hon inte gör nummer två. Då vet jag inte vad jag gör. Rullar mig i snön och ber dem* plocka in mig kanske.
*Männen i vita rockar som åker runt och scoutar efter nytt folk att köra sina trix på.
3 kommentarer:
Läser Mia Ts "Självkänsla nu!". Om tacksamhet. Skriv i din blå skrivbok: Jag är tacksam för att den här jävla dagen snart är slut.
Om det hjälper?
Fråga inte mig!
inte utan att man drar lite på smilbanden när man tänker på ditt inlägg om nummer 2 i badet för ett tag sen.... :)
otäckt att läsa det där! jag var idag ute på en promenad till synes i samma sinnesstämning och i samma ehm.. vinterlandskap, med samma motivering. kändes nästan som om jag skulle ha kunnat skriva det där, ja, förutom träningsvärken då. undrar om detta är ett tecken? jag ska helt enkelt skaffa mig ett bättre humör. tack för väckarklockan.
Skicka en kommentar