måndag, februari 13, 2006

Snödjupskorre rena drömjobbet

Såg ett intressant reportage på tv häromdagen. Varje stad har en väderstation och varje stad har en liten farbror (nästan uteslutande just seniormedborgare och man) som har ett enda ansvarsområde. Att checka snödjupet med en pinne. Fett jobb! Särskilt eftersom man faktiskt får pröjs.

Jag tänkte lite på hela grejen och kom fram till att jag faktiskt skulle vilja ha DET jobbet här i Göteborg. Jag må hata vintern mer än jag hatar pundarna på vagnen, getingar i läsken och kundsamtal på kvällen - sammantaget. Men för fem minuters arbetsdag får det gärna bli fimbulvinter, start NU.

Men jag har aldrig hört dem rapportera slaskdjup och de få dagar det faktiskt är snö i stan skulle jag nog allt orka palla mig ut och peta lite med pinnen och rapportera om de standardmässiga tre centimetrarna. Oftast snöar det en dag och ligger kvar i tre. Då kan man göra sitt jobb från sängen.

Ett riktigt glidarjobb (i ordets tätta bemärkelse). Att ingen tänkt på det innan. Hur lyckas man knipa det efter "den gamle" tro? Hur utses och tillsätts efterträdare och varför är de alltid gamla. Är det som med påvevalet? Många frågor för ett simpelt svar.

Jag måste skynda mig att forska i det innan alla kids som suktar efter "göra karriär" fattar vad som egentligen är the real deal och hinner före.

9 kommentarer:

Jessica sa...

Här i Sundsvall ger det jobbet 5-7000 kr om året.

Cliff Hanger sa...

Jag misstänker starkt att det finns någon superhemlig snömätar-orden som har stenhårda inträdeskrav. Bland annat måste man ha fyllt minst 70 år. Du får nog ge dig till tåls några år. Men du kan ägna några år till att försöka bli en "hang-around" och "prospect" först.

lisa sa...

åhå, ett jobb för mig när jjag pensionerar mig från snöröjningen... borde väl vara kvaluificerad om någon, eftersom det är antalet centimeter som avgör om jag har någon fritid eller inte i vinter?

Anonym sa...

För att få mäta snödjupet gör du så här: Du måste framträda någonstans och påstå att du fört bok över vädret sen du var typ 9 år gammal (du får självklart hitta på statistiken). Du måste droppa typ "4 november 1987 var det grått på morgonen och sen kom 4 mm underkylt regn vid middag" och liknande hela tiden. Ta på dig gubbyxor och gubbmössa (broddar har du väl redan) och ljug ihop att du "jobbat som stins i 38 år och gjorde väderobservationer för att fördriva tiden". Då kommer SMHI att känna sympati med dig och du får mäta snödjupet med en pinne. Gjorde själv detta för några år sedan men jag fejkade ett lårbenshalsbrott i höstas så tjänsten är ledig..

mikebike sa...

jessica: ta inte udden av detta nu;)

mangolino: ja en hang-around till snödjupsnisse vore allt nåt. tänk hur den jeansvästen skulle se ut på ryggen;)

lisa: inte nog med att du tror dig kunna konkurrera om chef på berget. nu försöker du säga att snödjupskorre också är din bag... vaffan... tänk såhär: du har dealat med snö alldeles för mycket så de tänker du är tjockt trött på det. jag däremot som sitter på kontoret och får krum rygg i lysrörslyset jag kan behöva mäta lite snö - och jag skulle digga det.

Johan: hahahaha, du får bli min mentor.

lisa sa...

okej mikibuke, vid närmare eftertanke är jag trött på snö. Du får jobbet.

Anonym sa...

Jag läste en intervju med en snödjupsmätare från Dalsland i ett nummer av ICA-kuriren, har för mig att han hette Evert. Han hävdade att han var först i Sverige med att använda sig av pinn-metoden. Han berättade för reporten med stor entusiasm om livet med pinnen. Han hade halkat in i jobbet på en isfläck, som han skrattande uttryckte det över en kopp spetsat kaffe på gården i Bengtsfors. Året hade varit 1964 om han inte mindes helt fel, och det gjorde han enligt egen utsago sällan, och han hade fått sparken från den lokala järnhandeln efter år av supande. På väg hem via granngubbens egen spritfabrik stannade en bil och John Pohlman stack ut nunan och frågade om vägen till det lokala hotellet. Evert förklarade vägen och erbjöds samtidigt skjuts hem. Evert som inte ville avslöja grannens tvivelaktiga fabrikation tackade besvärat nej. En nödlögn poppade upp i hans huvud och han utbrast. "-Tack vad vänligt men jag måste mäta..öhh..snödjupet"

på den vägen är det....enligt Evert

Anonym sa...

*hrrm*

Här är min kommentar:

Måttstock, linjaler och spön
är metoder för arbetsamma
vill jag mäta djupet på snön
pissar jag i densamma...


/truebiker

mikebike sa...

hahaahahahaa.... ja det är väl helt ok men det blir tufft först när du bor i sibirien och säger samma fras...