torsdag, februari 16, 2006

Lädertanten lever

Jag höll på att ramla ibacken när jag var på väg till jobbet nu. Nere vid Baloo Livs stod en liten tunn figur med asstort grått svintohår och en jävligt fräsig mockakappa. När jag passerade såg jag till min (och säkert flera andras) stora förtjusning att det var ingen mindre än lädertanten.

Jag har en längre tid befarat att lädertanten hamnat sex fot under, vilket av hennes utseenede att döma inte skulle vara chockerande. Hon ser utan att ta i ut som att hon är den enda livsform som överlevt sedan dinosaurierna messade runt här på jorden.

De senaste månaderna har jag inte blivit utsatt för stickprov i tvättstugan, vilket annars hört mer till regel än undantag. När man står där intet ont anande och hänger tvätt dyker plötsligt gollums kvinnliga alterego upp och hotar en med torktumlarludd mellan nyporna. Hon tittar på en med den där blicken en hundägare ger sin vovve när den bajsat på mattan och säger att hon fått nog. Att hon tyvärr måste rapportera en till ordföranden. Skulle tro att ordföranden är maffigt trött på kvarterets leathurbitch för att döma av alla anmälningar jag fått på mig så har han kontaktat mig väldigt sällan. Faktiskt aldrig.

Kan det vara så att lädertanten överskattat sina känningar hos föreningen månne.

I alla fall så blev jag lite glad att återse henne. Man får en sorts nostalgiskt band till sina fiender efter ett tag (givetvis inte såna as som Robert Wells, det finns ju en gräns). Givetvis mötte jag inte hennes blick. Så förbannat glad var det inte att se henne. Det är lite som att titta in i solen. Skulle jag bara visa minsta öppning för snicksnack hade jag troligen inte kommit in till jobbet alls. Hon är livsfarlig när det kommer till att tråkpladdra. Jag tror att lädertanten är en av få människor som bokstavligen kan snacka ihjäl en annan. Det är hennes superhjälteförmåga.

Bakom kulisserna i snuthuset gällande förhöret med Naserligans ledare:

"Shit, han är en hård jävel. Vi måste få till ett erkännande snart. Ring Läderlappen"
"Näföffan mannen, här krävs tyngre skit. Vi ringer Lädertanten istället"

8 kommentarer:

Anonym sa...

hmm, all respekt för alla minnesvärda ögonblick du haft med Lädertanten.
Jag drar mig minnes en sedelärande historia från förr när begreppet åldringsvård handlade om backstugor och välvilja från yngre och arbetsföra släktingar.

Det var husfar som irriterat så på sin åldrige darrhänte fars sölande vid matborde så till den grad att att han en dag förvisade gubben till ett mörkt hörn i storstugan att äta i ett grisatråg med en gammal träslev. En av sönerna noterade nyordning och gick ut till vedboden. Husfar blev nyfiken;
- Vad täljer du pojk?
- En träslev åt far på gamla dar!

/truebiker

Katta sa...

truebiker... sorry men jag fattar inte det roliga...

Anique sa...

Grisatrågen. Det måste ha varit grisatrågen som var det roliga.

mikebike sa...

hmmm... ja jag fattar faktiskt inte heller inlägger där truebiker. låter saxat ur "har du hört den förut"

Anonym sa...

Nu var det inte nån "rolig" historia utan lite om det där med relationer till den äldre generationen. En vacker där står man själv med läderhud och grumsar om ludd i torktumlaren eller vad det kan vara.

Där av ordet sedelärande..
hmm..nåväl, jag är hemskt ledsen. Det ska inte upprepas

/truebiker

mikebike sa...

hehe... nu ska vi inte ta på oss martyrbrallorna mr biker!

Anonym sa...

Åh härligt att Lädertanten lever och att hon kan fortsätta att sätta den "yngre generationen" på plats! När vi når pensionen, om inte fågelinfluensan tar oss, så är vi så jävla fattiga att vi får tigga av de yngre och vi kommer inte våga jävlas eller så får vi jobba till vi stupar.

Anonym sa...

Åh Majornaland! Det ÄR verkligen annorlunda där har jag insett sen jag flyttade. Baloo Livs.....inte förrän man flyttar därifrån inser man att orginalen präglar stadsdelen. Här är de bara - ingenting.....
Att åka till Majorna är nästan som att åka utomlands.
Margot