måndag, december 19, 2005

Tidsångest och dödsjakt

Den passerar fortare ochg fortare. Tiden alltså. Jag börjar förstå min föräldragenerations talesätt. Att tiden går så fort. Jag fattade aldrig det när jag var yngre.

När jag var fjorton förbannade jag mina föräldrar att de planerat så jävla dåligt. Alla kompisar var födda på första halvåret och hade moppe bra långt innan mig. Många hade hunnit tröttna när det var min tur. Nu börjar jag närma mig trenolla och tiden verkar passera i "fast forward". Allting bara susar förbi, vardagar som helg, jag hinner inte med längre. Pang så har ännu ett år gått. Dags att börja fundera lite mer på pensionsfonderna kanske.

Vardagarna avlöser varandra. På fredagen är man i ett töcken. Om det inte är utgång så somnar man framför tv:n tidigt. Sedan är det lördag och innan man hinner blinka har söndagen dragit ner brallorna på en och retas för att det snart är måndag. Ska det vara så?

Helgens stora överraskning var att fyran visade en bronsonrulle i lördags kväll. Jag hade ingen aning men råkade slå på precis i introt. Det är högoktanig lycka för en filmkännare som mig. "Deathhunt" eller "Jagad till vanvett" enligt den svenska översättningen. Det låter nästan bättre på svenska. Tänk att bli jagad till vanvett. Galet. Iallafall spelade Bronson en ensamvarg (oväntat) som räddar en kamphund från en otäck död och får ett gäng bonnläppar efter sig. De kommer upp och ska hämta hunden och ta ut lite oförtjänt hämnd. Bronson svarar med att blåsa skallen av ett par av dem. De flyr men tro inte att det är över. Tvärtom det samlas ihop till det bästa av det bästa - ett posse.

Bronson fattar galoppen och bygger snabbt om sin lilla timmerhydda i bergen till en bunker med skottgluggar i knähöjd. Vi får följa hans noggranna förberedelser när han gräver skyttegravar direkt i sitt jordgolv och jag ryser av förtjusning när han kapar av ett hagelblås. Det vankas blystrid.

Lee Marvin är lagens långa arm (om än en väldigt spritdekad sådan) och leder posset. Med sig har han ett trettiotal skjutglada idioter. Det är väldigt mycket tjat om att de ska skalpera honom men den som sett ett antal bronsonrullar vet att han är en rktig spjuver som inte drar sig för att skära av ansiktet på slödder om nöden kräver. Allt detta för en hund tänker man. Det är trovärdigt.

Bronson betar av en efter en och mobben börjar bli desperat. De skickar fram stans enda "neger" för att slänga ett packe dynamit på verandan som om vore det en morgontidning. Huset förvandlas till kaffeved och nu är det väl ändå över. Icke. Bronson hoppar upp med sitt avsågade hagel i ena handen och ett annat gevär i andra handen. Han är toklack och skjuter hål på en hög svin innan han börjar fly. Det utspelar sig i Kanada vilket innebär att det är svinkallt och en massa snö. Vid detta lag har det utfästs belöningar i olika tidningar så prisjägare lockas att delta i dödsjakten. De tänker jaga honom till vanvett... brrr. Jobbigt läge kan man tycka, men Bronson tar det kool, för han har köpt på sig så mycket ammo att han kan bjuda på skjutfest i ett år om det är så...

Här ungefär är det reklam. Jag är trött så jag gör missen att chansa på att jag klarar av att vila utan att somna. Givetvis går det inte utan jag somnar på soffan med huvudet vilande på armstödet. Jag missar upplösningen och vaknar klockan fem av att min stela nacka kallat in förstärkning. En galen huvudvärk som färgade hela min söndag.

Hej livet! Skönt att det är måndag igen.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ha ha ha, den där parentesen med "(oväntat)" var en tiopoängare, mike! Tja, att den mannen skulle dyka upp i Billy Crystals roll i "När Harry träffade Sally" är ju ett gott skratt i sig eller hur?

Anonym sa...

Som vanligt så kunde man inte sagt det bättre själv, syftar på tidens hastighet. Börjar få åldersnjoa. Mest för att vännerna mina börjar skaffa barn och jag känner mig fortfarande ibland bara som 17. Vad hände? Jag var övertygad om att jag, den dagen jag kände för det kunde vandra in på min gamla högstaideskola och passa in som om att det bara varit en lång helg. Börjar sakta inse att så är inte fallet. Usch ja tiden går för fort.

Anonym sa...

Dödsjakten:

Jag ville se men mina ögonlock vägrade lyda order!
Men jag såg fram till att den elake hundjägaren ( som fått rättmätig betalning för hundstackaren) gnällde för Lee Marvin. Sen trodde jag faktiskt ( jag gick ju och lade mig) att lagens långa arm skulle skita i det men ack.

mikebike sa...

adde: javisst är det oväntat;) är du ett bronsonfan du också?

Flicka: Jag har också haft den känslan att jag fortfarande är ung. jag är inte gammal men jag är inte så ung att jag kan göra vad fan som helst längre. det finns alltid en risk att det blir tragiskt. häromdagen såg jag ett par fräna dojjor med en dödskalle på. jag tänkte att såna skulle jag vilja ha... ända till en fjortonåring kom och sa "fan vilka koola dojjor dem vill jag ha", till sin mamma.

anonym: mina ögonlock var också tunga men jag klarade lite längre. lee marvin sket i det först men när dety började dras hem kroppar från bronsons stuga fick han sluta supa och börja jobba;)

Mjukispolacken sa...

Skönt att höra att någon mer än jag har åldersnoja. Det känns genast mycket bättre då.
Fast du är ju ett par år äldre än mig MikeBike, så det är mer befogat för din del.
Jag kanske ska sluta klaga, nej fan heller, nåt måste man ju klaga på.

Anonym sa...

mike: jag blir lite misstänksam mot killar som inte är bronson-fans. ;) Underbar sida förresten, badactors alltså.