torsdag, december 08, 2005

Inget går upp mot ett skönt gammalt posse

Jag har funderat lite på vad jag skulle vilja jobba med om jag fick välja, men jag kan faktiskt inte komma på ett endaste riktigt drömjobb. Själva ordet drömjobb känns absurt eftersom dröm och jobb känns helt oförenliga nu för tiden. Det var helt enkelt bättre förr.

När jag var liten fantiserade jag om att bli cowboy (min realistiska dröm var ju posten men fantasierna låg hos vilda västerns hårdingar). Det verkade så mäktigt. Alltså inte någon satans Texas hillbillyboy utan en riktigt hård lirare. Typ som Zeb Macahan. Rida runt och vara lite allmänt laglös. Dricka sprit på saloon, slåss, ligga med promiskuösa flickor och fuska i poker. Kanske ta en duell då och då för att göra upp. Men bäst av allt, dra ihop ett posse.

Det verkade vara det bästa. När det arrangerades ett "posse", ett tvättäkta uppbåd som gav sig ut på uppdrag. Kan det bli bättre liksom? Ett gäng jävligt tajta polare som rider runt i oljerock, hatt och boots. Sitta runt lägerelden och smida planer och kampa lite under bar himmel. Håll med om att jaga boskapstjuvar känns bra mycket mäktigare än att jobba på kontor och slösurfa. Det dras ihop alldeles för få uppbåd nu för tiden.

För varje generation som föds upp försvagas världen. Tappar kvalitè. Det närmsta vi kommer att uppleva ett riktigt posse nuförtiden är "afterwork" med vänner. Det är inte dåligt det men det klår knappast ett klassiskt westernposse.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Du borde redan ha läst den, men ett givet litteraturtips för alla som befinner sig i det förvirrande stadiet mellan barndom och vuxenskap, med en faiblesse för att dra ihop ett posse borde läsa Expedition L av Erlend Loe. Efter den kan man inte annat än vilja leva posse-livet fullt ut.

Anonym sa...

Zebbe i all ära,men allvarligt talat - hade han inte varit med i ett posse för mycket. Karl vankade ju som en bakfull gås. Å andra sidan kanske det var därför han fick bli colleboysare. Nån stalledräng som bör kunna mota grisar hade ju inte varit nån hit för hans del.

Maria sa...

Det finns visst posses i nutid. Fast de ägnar sig föga åt att valla djur. Det senaste posset som hörts av är ju tomten och pepparkakan som brände ner julbocken i Gävle. Det var välplanerat, professionellt och - givetvis, en hederssak - inga oskyldiga kom till skada. Man borde klä ut sig oftare.

Adde sa...

Ha ha ha ha! Ha ha ha haaaaaa! Jag skrattar så att ögonen blöder!
"Det dras ihop alldeles för få uppbåd nu för tiden"
Ha ha ha ha, igen!!!

Cronelid sa...

Soo True...!!!

Nemo sa...

Efter att ha läst morgonens GP och på allvar fått upp ögonen för den girige Johnny M (bara namnet Johnny för tankarna till uppbåd) är det inte utan att en oljerock och boots på högra sidan Avenyn skulle sitta fint. Hatpost med barnträck och felbeställda sexleksakskataloger - är mjukt o datanördigt.

Bara för det skall jag kolla Pale Rider med Clintan ikväll...

Säljare sa...

Mmmmm jag känner igen mig väldigt väl i dina fantasier, MEN jag ville bli en lånlyrajder, jag ville glida runt själv på hästen och vara cool, tyvärr är jag en sällskapssjuk sate så jag klarar sjävlkart inte av det, hänger därför gärna med på ett litet uppbåd. PS när det lektes Alias Smith and Jones så var jag And Jones och Benny var Alias Smith....

Anonym sa...

Det BORDE finnas nåt bra alternativ till gammal westernposse för män(niskor) i övergångsåldern till vuxna. Visst saknar man de gamla dagarna när man hängde med bmx-gänget under sommarlovsnätterna i nåt gammalt kalkbrott eller dyl. å bara var fulltids badboy, så nära det nu gick att vara badboy på mellanstadiet. Men vad gör man nu? Man har ju helt tappat begreppet "att vara tuff" nu för tiden, vilket väl märks när man känner sig lite wild om man kastar aluminiumarket från lätt & lagom paketen i komposten istället för i i brännbart(metallåtervinning kanske?) 29 bast här å, saknar de gamla dagarna. Att vara i ett posse är nog mer en sinnesstämmning än vad det är en egentlig händelse. Kort å gott, man befinner sig i ett posse, man är inte med i ett. Fortsätt skriva lustiga saker Mikebike, det känns bra att veta att man inte är ensam.

Anique sa...

Ja, det var härliga tider. Då "män var män och kvinnor var kvinnor". Eh...