tisdag, oktober 11, 2005

Frisksportar'n... eller no more loose fit

Ja idag har jag tagit steget kan man säga. Från det trygga soffpotatislandet till det otäcka och främmande fitnessriket. Igår sa min kropp nämligen halt. Den gjorde uppror mot min dekadenta kosthållning och gav mig ett helvete iform av magsmärtor. Hemma spekulerade vi lite i om det kanske berodde på att jag tidigare på dagen frestat gommen med en het Kabanoss på Ica Maxi men jag är säker på att detta var min kropps sista varning till mig. Typ: Antingen lägger du av eller så lägger jag av.

Jag har rätt länge känt att jag måste ta tag i min fysik lite. Jag har så sjukt dålig kondis att jag skäms och jag har även känt av krämpor som ryggont, stel nacke och dålig hållning etc. Men det är inte det värsta. Kroppsmässigt ser jag smal ut för en utomstående betraktare, vilket är en alldeles korrekt iakttagelse, men smal innebär nödvändigtvis inte spänstiga muskler har jag fått erfara den hårda vägen. Det är det som är det värsta. Synvillan. För jag har gått och blivit lös. I kroppen. Smala människor brukar vara fasta, feta brukar vara lösa men jag är i allra högsta grad lös. Det är rent förjävligt. I synnerhet eftersom jag (i och för sig för många år sedan) var extremt vältränad. Nu känner jag mig som min egen vikt i playdoh-lera. Fasansfullt.

Så plötsligt på eftermiddagen fick jag ett ryck. Det känns som evigheter sedan jag sa att jag ska börja träna och det är det också, men idag fick jag tummen ur och slängde på mig mina fräsiga lejonsneakers och började nöta asfalt.

Det började bra och jag kände hur mina fötter talade i vackert samförstånd med underlaget och jag kände mig allmänt reslig. I 150 meter ungefär. Efter 300 meter gjorde sig den välkända blodsmaken påmind (den jag för många årsedan brukade känna på lördagar när jag sprungit en mil och toppade med intervaller i en skidbacke). Jag bet ihop och fortsatte. Fötterna hade redan vid det laget slutat snacka med asfalten och nu var de värsta fiender. Det var som om fötterna växte fem storlekar. Jag fick yrsel och började känna mig lätt illamående. Folk jag mötte trodde nog att jag sprungit hela dagen men de skulle bara veta. Jag försökte låtsas lite oberörd när jag sprang förbi någon men den bluffen var nog lätt att avslöja. Av mitt andningsläte att döma lät jag ungefär som en asmatiker som runkat bulle i en centraldammsugare.

När jag sprungit 800 meter började jag fundera på vad i hela världen jag gett mig in på. Men tappert fortsatte jag att jogga. Stannade inte. Började inte gå eller så. Jag försökte hålla modet uppe även om jag kände hur blodet pressades upp i min skalle och skapade ett skönt högtryck. Det kändes precis som jag föreställer mig att en begynnande hjärnblödning skulle kunna kännas. Plötsligt blev det nedförsbacke och jag såg lite ljus längst in i tunneln. En spelmissbrukare som satt utanför sin butik och ropade "heja!" lite smådrygt när jag i ultrarapid hasade mig förbi. När jag bara hade 500 meter kvar susar det i mina öron och jag var alldeles yr. Jag började hallucinera och fick för mig att jag sprang på metall med magnetskor. Blodsmaken byttes mot spysmak och jag trodde uppriktigt att slutet var nära.

Jag rasade in genom min dörr, in i köket, för att titta på köksklockan och mäta min puls som visade sig ligga kring 180 efter knappa 1,5km jogging. Det är inte bra. jag vet inte vad det är normalt att ha för puls efter 10 minuters löpning men jag misstänker att när man knappt hinner räkna är det något för snabbt.

Det är illa ute med "Mannen som blev trött" helt klart men nu har jag gett mig fan på att springa imorgon igen och i övermorgon och dagen efter det och... ja ni fattar. Vi får se hur det blir men jag har bestämt mig för att inte vara lös nåt mer.

10 kommentarer:

Owen Lars sa...

Ja detta känner man ju igen,träning, jogging och liknande är mänslighetens nemesis, ett sätt att få oss otränade att känna oss mindre värda.

Gör som jag! köp ett halvårs kort på stans sunkigaste gym för typ 700:- (detta var ett tag sedan) gå dit 2 gånger, det är dyrt men man kan ändå flasha med att man har minsan skaffat gym kort. Eller gör som en tjej kompis till mig, skaffa ett sauna belt från tv shop, det måste vara årets "fetaste" bluff, vet ej om ni sett reklamen, men tanken är att man "svettas bort" kilona med en varm gördel runt magen, typ framför tv:n eller liknande. Det kanske funkar... eller inte.

El_Pedro sa...

Nej nej owen.
När kroppen är "lös" och konditionen bortom dålig så finns det inga genvägar.

Kämpa på mike, o ser jag dig på gatorna kring majorna så skall jag också hojta något uppmuntrande

mikebike sa...

haha... ja kännetecknet är ju att jag ser ut som en jävla grönsak, döende.

detta år på allvar owen. jag måste fixa detta nu annars blir det svårt sen. gymkort är steg 2. sauna belt... hahaha... det borde föras upp ett register över de som handlar sån skit på tv-shop

Katta sa...

Men hallå Mike, du har la gjort din research först? Du kan inte springa varanda dag om du är otränad? Även tränade lägger in vilodag, minst en mellan passen. Och spring inte mer än 800 m första gångerna. Efter 5-10 ggr kommer du nog inte låta som en centraldamsugsbullrunkandes, men de där 5-10 första gångerna är de värsta. Du kommer bli stark och börja handla 50-kilos-cementpåsar "bara för att"

Jontas sa...

Asså, nu begrep jag inget. Du lyssnar på en protesterande mage men ignoerar (övriga) kroppens dödsryckningar i samband med motion? Fast vänta... Vi är män och saknar logik.

Mjukispolacken sa...

Kan inte känna igen mig i ditt dilemma eftersom jag är nåt sjukt vältränad. Kan dock rekommendera en sak. Träna något du tycker är kul. Att plåga sig igenom 1,5 km varannan dag trots att man tycker det är skit klarar inte många. Då är det ett psyke alá Gunde Svan som gäller. Nej, hitta nån form av motion som är kul så är du fit som få inom kort.

SE sa...

Kul.... vi talar om träning eller hur?

mikebike sa...

hehe... du mitt psyke leker dadda med gunde svan... han hade fysiken och la inte av när han höll på att kräkas. jag har INTE den fysiken och lägger inte av när jag håller på att kräkas.

yess, jag kommer nog att börja träna boxning igen, men inte än. jag kan inte komma till klubben och svimma efter ett par ronder hopprep. det ser inte bra ut i boken;)

Anonym sa...

Du vet vad som gäller Mikebike... vi snackade om GBG-varvet nästa år. Som sagt, jag har anmält mig och väntar på dig!! ;)

mikebike sa...

Ja det är skönt att veta att det bara är femton gånger längre... idag onsdag lider jag svåra vad och lårsmärtor. men jag känner mig fan bättre i ryggen.

Orättvisa liv!