tisdag, september 06, 2005

Liggdusch - inget bot men den enda vägen till lindring

Jag tillhör den där sorgliga lilla skaran av människor som inte blir sådär lyxigt och vanligt bakfull. Jag måste alltid lida en svår ”baksjuka” efter intagande av alkoholhaltig dryck. Det behöver inte röra sig om storslagna mängder ens. Det kan räcka med en handfull öl för att jag ska gå i däck dagen efter.

Jag är en av de utvalda. Det kan låta viktigt, men jag är en av de få som tydligen ska straffas för den övriga mänsklighetens dekadenta alkoholintag. Ta smällen helt enkelt.

Det är så tröttsamt att höra de som dagen efter en sjuk blandfylla beklagar sig över seghet och huvudvärk. De har inte fatta någonting. Har man inte spytt blod efter lite svirande ska man bara hålla käft. Kom tillbaka när ni sett Dantes nionde nivå i helvetet så ska vi snacka.

Den som aldrig sett sovrumstaket centrifugsnurra och legat med frossa så hård att ett epilepsianfall ter sig underbart. Eller aldrig spytt till blodkärlen brustit under ögonen och känt gallblåsan krampar sig och sätta smak på dagen. Eller för all del, den som aldrig känt hjärnbarken skava stora sår mot skallbenet, aldrig tappat synen och halva talförmågan efter en svår fylla. DEN har enligt min mening aldrig känt på hur det är att lida av fyllornas fula kusin.

Det finns egentligen inget bot mot sådant lidande, men det finns en väg till lindring.

Jag talar om den förlovade liggduschen. För när man är nere på botten så är det enda räddningen, att ligga i fosterställning under svalt strilande vatten. Nakna timmar i gåshud, gärna på kallt underlag, gör susen. Varje droppe märker huden och som i en avledningsmanöver drar den uppmärksamheten från baksjukan. Att ligga där och inte tänka alls, som i ett vakuum. Inga känslor utan bara utdragen väntan. Ty endast en liggdusch kan skapa hjältar av slagna män/kvinnor. Bara en lång liggdusch gör att man orkar härda ut och sammanbitet vägrar uttala förnedringens mantra. Det som man så många gånger har bölat i desperation. ”Jag ska aldrig dricka mer”.

Alla vet att när man väl sagt de djävulska orden så är man förlorad. Att man har förlorat mot sig själv. Men få vet att liggduschen är den enda vägen till lindring.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Att ens orka ta sig in i duschen tolkar jag som ett styrkebevis i bakfyllans land.

Jag själv lider av att inte kunna vomera så alla gifter som finns i kroppen får snällt ligga kvar och absorberas ytterliggare ett dygn.

Att tävla i bakfylla borde vara en OS-gren, jag ligger defintitvt bland de 10 bästa.

mikebike sa...

Jag lär inte missa pallplats. Det kan du ta till banken.

Anonym sa...

Låt bli att dricka, pucko!!!
Enklaste sättet att slippa bakfylla. Det funkar faktiskt...

Anonym sa...

been there, done that.. en gång höll jag på att drunkna i duschen... under en pågående liggdusch så deckade jag tydligen, och till följd av detta nära drunkning.
inte att rekommendera...

mikebike sa...

asså det där med att låta bli att dricka har jag provat. inta alls kul. dock har jag dragit ner på det kraftigt eftersom mina baksjukor bara blir värre och värre.

nellie: det låter inte bra att du nästan gick åt när du liggduschade... jag kan omöjligt somna när jag är så bakfull så för mig är det safe. men jag blir jävligt impad att du provat det. inte många jag träffat på som förstått fenomenet.

Anonym sa...

åfan, jag brukar också liggduscha. Men bara om det är RIKTIGT jävligt.
Annars funkar en sittdush med kokhett vatten helt ok också.

Anonym sa...

Nu är jag sen men har precis hit till din blogg som dom kallt d.

Liggdusch ÄR guds gåva till den bakfulla varelsen som ibland är jag.

Bara ligga där och låta det rinna ur en och rinna i en, så känns det iallafall. Kan tänka att det är så jävla holy man kan komma.

Keep up d good work Göteborgarjäävel

2ää= kärlek

Anonym sa...

Helvete!
Jag som i snart 10 år gått omkring och trott att jag var onormal för att jag kurerar (försöker) bakfylla
med liggdusch!!

Så visar det sig att fler lider av samma fenomen! Otroligt!

I lördags var jag ute och kom hem klockan 09:00 på söndags morgon - det är fan inte moget när man är 33
- inte heller är det någon lek ur bakissynvinkel.

Jag kunde fan inte ens masa mig till badrummet (vi snackar 4 meter - max!). Frossa, illamående de luxe och ett märkligt grönt flimmer för ögonen var straffet!

Fy fan - torken nästa.

Underbart kul läsning - keep it up eller börja på en kvalitetstidning (dock ej din favorit - aftonblääet)
/A

Anonym sa...

FYFAN vad bra sagt :D det var ruskit sant skrivet