torsdag, augusti 25, 2005

Jag har vad man kallar för bumappeal

Det är väldigt tragiskt egentligen men jag kan liksom inte låta bli att skratta lite åt livets lotteri. Missförstå mig inte. Jag har fullt av underbara saker i mitt liv men när jag väl drar nit då drar jag verkligen toknit.

När jag cyklade hem nyss och kom susande förbi Stadsmissionen vid Stigbergsliden så sitter där en skäggalkis. En sån där lirare som supit skiten ur sig i 60 år men verkar ha en lever av asbest eller annat stryktåligt material. Han hade sett livets bruna dagar kunde jag se. De får en speciell blick, ja ansiktsuttryck faktikst, efter fyrsiffrigt literintag av berusningsmedel.

I alla fall så är de här snubbarna (deras ladies med i den mån det finns ladies) likgiltiga inför omvärlden och människorna runtomkring. Visst händer det allt som oftast att de lyser upp ochg häcklar eller bara tvångssocialar med "vanliga" människor men det är enbart deras val då. Allt sker enligt deras regelverk - missbrukarkodex. Däremot så har de en gemenskap som är lika svår att förklara som alla hundägares osynliga samförstånd, eller småbarnsföräldrars. De skiljer direkt ut varandra i ett folkhav och hittar varandra. Fint. Men inte lika läckert tycker jag att det är att jag verkar gå runt och bära på denna förbannade dragningskraften eller bumappealen som fenomenet kallas på fackspråk.

Jag såg räven på långt håll och precis när jag cyklade förbi så kastar han huvudet lätt bakåt i ett tjenare-polarn-tecken. Han valde ut mig till sin missbrukarbroder bland alla som passerar just då. Vi var många men han behandlade alla med total ignorans. Alla utom mig.

Jag vägrade att hälsa. Inte av förakt för honom utan av självförakt i dess renaste form.

Detta har hänt förr och detär lika knäckande varje gång. Jag bär på det här osynliga bandet med hundägare (fast hunden är ju inte osynlig iofs) och med andra småbarnsföräldrar (samma sak där) och det är helt ok, eller jag köper det. Men alkis- och lodisklubben är en jag inte vill behålla medlemsskapet i men ändå förnyas det gång på gång. Åhhh, vilken ångest!

Varför är livet så orättvist? Hur mycket ska en människa behöva utstå egentligen? Inte undra på att mannen som blev trött har blivit mitt alter ego.

7 kommentarer:

nellie sa...

haha! Stackars dig!! och stackars mig!! jag är med i samma klubb! Varje vilsen själ känner samhörighet med mig.. Så fort någon alkis vill ha en polare på t-banan (ja, jag är sthlmare, förlåt) väljer de ut mig till lämpligt offer! Whyyyy? Jag gör allt i min makt för att se nonchalant och kanske till och med elak ut, men det hjälper föga. Jag är dömd i förväg och märkt för livet i samma sekund som de väljer ut mig att dela.. allt med.
Det är inte lätt när det är svårt... klart jag hör av mig.. du är ju min idol.. remember?

nellie igen.. sa...

psst.. tråkigt det där med The mad padd och Lädertanten.. men med din list har du snartsatt dig över dem..
tänkte bara.. är lite nyfiken på hur det gick med kaffetjuven?

mikebike sa...

Åhåå sthlm. Varför förlåt?
Vad skönt att ha en bumappealcomrade där ute. jag trodde att jag var ensam. Hur kommer det sig tro att man blir så utvald, så märkt?

oh idol och allt.. så mallig jag blir;)

Kaffemysteriet är ännu inte löst. jag har precis tagit upp spåret igen. har ställt in ett paket i kylen här på kontoret men än verkar missdådaren/na hålla sina klåfingriga nypor i styr. Jag återkommer lovar.

Ohlsson sa...

Jag vet hur det är och känns, ty jag är också en av de "utvalda". Det känns lite grann som i Snowroller (sällskapsresan 2), när sopåkarna hejjar på reseledaren -"kollege!"

Jag har funderat på om om det är för att jag ser så snäll ut? eller vad det kan vara. Det hjälper inte att se nonchalant eller elek ut som också nellie konstaterat, bulten ifråga ser igenom det meningslösa försöket. Han känner igen en "broder" oavsett

mikebike sa...

ahh, tjenna ohlsson!
Javisst genomskådar de bluffen men jag tror inte det har så mycket att göra med ens ansiktsuttryck faktiskt. Det är nåt större. Nåt osynligt som en aura. En alkisaura kanske.

Ohlsson sa...

Ja den strålar tydligen ut. Kanske ser de möjlihet att värva en ny till "gänget"? Det händer ju ioförig inte så ofta att man super på dan, utan mest på kvällen, o då har ju alkisarna redan somnat i nån buske.

För övrigt anser jag att detta med kina-krog och alkisar inte uttömt tillräckligt. Jag ser fram mot fler rapporter från den fronten!

Ohlsson sa...

Ja den strålar tydligen ut. Kanske ser de möjlihet att värva en ny till "gänget"? Det händer ju ioförig inte så ofta att man super på dan, utan mest på kvällen, o då har ju alkisarna redan somnat i nån buske.

För övrigt anser jag att detta med kina-krog och alkisar inte uttömt tillräckligt. Jag ser fram mot fler rapporter från den fronten!