torsdag, juli 14, 2005

Världarnas krig och världars vansinne

Igår (tisdag) var det en sån där dag. En sån dag då man inte riktigt orkar blogga. Mannen som blev trött hade gått och blivit fysiskt utmattad i värmeböljan. Jag, fru och dotter gjorde genidraget att ta spårvagn från Mariaplan till Saltholmen. En 15 minuters resa som är rena rama eldprovet för alla badsugna svin. ALLA i hela Göteborg hade den goda smaken att ta exakt samma vagn och jag säger då det. Blandningen kroppsodörer höll på att göra mig komplett galen. Ut kom vi ialla fall efter ytterligare en fantastisk resa med göteborgs lokaltrafik. Båt ut till skärgårdens yttersta ö - Vrångö. Varmt men helt ok.

När jag skulle av båten så fick jag ögonkontakt med en blod tjej som jag tyckte att jag kände igen. Jag valde att INTE hälsa (eftersom jag var osäker på om jag visste vem hon var) och såg hur hon glodde på mig. När hon passerat kom jag på att det var min frisör (låter fräsigt med egen frisör och allt men jag har gått till henne rätt länge nu). Hon hade klipp av sig sitt långa hår så jag kände inte igen henne direkt. Dessutom var det så varmt att min hjärna inte var vad den skulle.

Jag inser att hur desperat jag än skulle vilja förklara så hjälper det inte. Jag vet inte om detta innebär att jag är ute ur leken där nu. Detta var min andra överträdelse mot Therese (som hon heter) på bara en månad. Första gången var när jag lät min goda vän Annika proffsklippa mig. Jag blev storförtjust, trots en skakande och lätt blodig incident på slutet, men insåg att jag kommer få svårt att förklara detta för Therese. Som frisör och kund ingår man ett nära på heligt förbund. Man har vissa skyldigheter mot varandra och det hela bygger på trohet. Man vänstrar inte med en annan frisör. Men jag hade kommit på den perfekta ursäkten så att jag skulle klara mig med bara lindrigt fläckat förtroende. Men nu är det kört. Hon såg säkert att jag klippt mig, men inte hos henne, och sedan så toppar jag med att inte hälsa... shit det blir som att spela rysk roulette att boka tid hos henne igen. Har jag otur kommer det se ut som att jag flyttat håret från röven till huvudet och jag kommer inte att kunna klaga. Jag har syndat och måste ta mitt straff som den ynkliga man jag är.

Skitsamma. senare på eftermiddagen gjordes samma resa en gång till fast åt andra hållet. När vi stod på vagnen tillbaka kommer en pensionärsjävel* och hänger sig på barnvagnen. Skitjobbigt var det. Som om våran vagn var nåt allmänt stödhantag. Jag slängde bruna blickar på henne men hon bara fortsatte hänga trots att det fanns andra saker att hålla sig i. Jag var tvungen att lägga anmärkningsvärda mängder kraft för att hålla emot så att vagnen inte tippade med alla grejer. Det hade inte varit mumma att krypa runt på en sprängfylld vagn och leta upp all stuff man hade på vagnen.

Det finns tre typer av jävligt påfrestande typer av människor att färdas i het vagn med.

1. Skrikande småbarn - Det finns knappt nåt värre en tidig morgon än en gallskrikande unge. Deras isande skri skär i ryggmärgen och gör helt sjuka saken med ens hjärna.

2. Missbrukare - De står för fasansfulla odörer som kan spridas över en hel vagn. Som senapsgas klibbar det fast i hår, kläder och varenda por. Man får lust att ta en dusch varje gånga man delat vagn med en superalkis. Jag har en kompis som satte sig på ett säte och upptäckte att det var blött. Han fick givetvis panik och gick av vagnen, helt blöt i röven. Han känner efter med handen och luktar så känner han, PISS. Det luktade PISS. Då finns det bara två möjligheter: Antingen blåsa skallen av sig på plats... eller att inom femton minuter ta en skrubbdusch. Killen lever än men djupa ärr har märkt hans själ för alltid. Han åker inte lokaltrafik lika nonchalant längre.

3. Pensionärsjävlar* - icke att blanda ihop med pensionärer (såna där trevliga och glada gubbar och gummor). Pensionärsjävlarna är deras femtekolonnare och de som ger hela gänget taskigt rykte. Jekyll och Hyde kan man säga. Pensionärsjävlarna är de värsta. De tror att de äger världen. De är rätt igenom ondskefulla. Bittra lirare som inte har vett att gnälla med stil. Det enda jag brukar tänka när en pensionärsjävel förpestar min tillvaro är: "Inte så länge till hörru... mohahahaha!"

------------------------------------------

På kvällen gick jag och fru Dorro, min kompis Magdalena och min comrade Peder på Världarnas krig. Skön rulle. Orkar inte dra storyn men det är den bästa film med apokalyptiskt tema jag sett tror jag. Spänningen låg och tryckte hårt hela filmen. Tjockt mycket mayhem rätt genom hela filmen. SE DEN är mitt råd.

3 kommentarer:

johäna sa...

"watch out where the huskies go. don't you eat that yellow snow..." (f. zappa) nej, vem äter gul snö? den går det iaf att värja sig emot. men fränt alkispiss på en allmän bänk alltså.. dubbelurk! mike. jag får bilder, känner odörer(trots att det inte var jag som drabbades) hur skaka av sig obehaget?

mikebike sa...

Ännu värre johanna!
Det var inte på en alkisbänk, det var på spårvagnens mjuka skumgummivadderade säten. du vet kan se helt torrd ut och när man sätter sig på den är det som att sätta sig på en tvättsvamp... full av piss...

ja jag vetefan hur jag själv skulle överleva ett sådant trauma. men som jag sa killen är vid liv och det är ett riktigt asgarv att höra honom berätta det.

johääna sa...

har nu sett världarnas krig. (på bio!) den var fanimej kool alltså. lite klent slut, men vilka effekter och vilket ljud!!